Idag är det 1år sen jag hade BF!
Och då såg jag ut såhär:





Hade ingen bild från V.40 Men såg la ut såhär, ingens större skillnad!:)

Tänker tillbaka såhär i efterhand på graviditeten. Och visst det var inte lätt, första delen var man superdupertrött, mådde illa, sprang på toa hela tiden. Var bara tvungen att ha just den godisen, glassen eller liknande. Andra delen drabbades jag av foglossning som hette duga, och till på köpet höll i sig hela graviditeten. Försvann ett par veckor, ca mellan v, 35 och 37.. Inte lång tid, men tillräckligt lång för att ja skulle njuta av att inte känna ett skit av den. Men då vecka 35 drabbas jag av förvärkar. Jajjamensan här har vi inte haft en lugn stund.
Smärta är vad jag kan beskriva det med.

Men samtidigt så i det stora hela så älskade jag att vara gravid. Att få känna det lilla livet röra på sig dag som natt. Eller när man känner första sparken. Ultraljudet, när man ser de lilla livet sprattla omkring där inne och det lilla pickande hjärtat. Ja, heeelt underbart. En magisk känsla är vad det var.. Och jag saknar min stora underbara mage nått så otroligt, men det mest otroliga var barnet i den stora magen som jag nu har här hos mig.

Visst att man kan få både de ena och det andra under en graviditet så som illamående, foglossning, förvärkar, bristningar och allt det där andra. Ja, det är det värt, så in i helvete (ursäkta mitt språk). Jag kan idag se på mina bristningar som ännu inte bleknat (som jag kommer få ha kvar alltid) och kan inte säga att ja tycker om dom, men det är ett litet pris jag har betalat och gjorde mer än gärna för det underbara som jag kallar min dotter.

Eller allt det där man inte visste om EFTER förlossningen; att det sved när man kissa, att livmodern drar ihop sig mer och mer för varje gång man ammar och att det gör ont när den drar ihop sig, att man har skitsvårt att hålla tät, och alla de där knipövningarna som man gör utan att veta om man gör rätt, eller det lösa skinnet på magen, hur mjölken sippra konstant hela tiden efter att den runnit till. Ja allt är det värt för det mirakel som kommer till världen.

Längtar redan efter en andra graviditet MEN det får dröjja, min kropp är inte redo för en ny graviditet och defenitivt inte jag. Bara den stora upplevelsen som förlossningen, visst det var ren och ljuv smärta, men det var så vacket, nu när man tänker på den så kan jag inte låta bli att fälla en tår, för förlossningen var ajaj men vacker. Och nått jag väldigt gärna gör om. Med glädje. Visst folk får tycka jag är knäpp och dum i huvudet som som vill ha ont och föda barn. Men det är bara en kort stund man har ont jämnfört med vad man får i utbyte som sen finns där hela livet.

Jag mår så bra av att tänka på min dotter, och vad jag gått igenom för att få henne. Och alla ni som tycker att det är hemskt att vara gravida och blir "tjocka" och att det skrämmer er att man får bristningar elle dyligt. Ni missar en lycka och kärlek som ingen kan ta ifrån er. Och det finns ingen som kan rubba kärlen mellan mamma/pappa och barn. Aldrig.

Lite uppdate..:)
Nu i natt 02.38 gick vattnet, bara 12 timmar efter att den lilla biten av slemmisen gick.. Shihooo, kanske lite tidigt att säga, för de lär jag ångra sen men de är detta vi väntat på.. Ska in på en kontroll klockan 10 om jag orkar vara kvar hemma vill säga. Har värkar också, håller på att klocka för fullt, det är ca 4-5 min ska klocka seriöst nu för det känns att de behövs. Försöker skriva lite här imellan värkarna, inte det lättaste då alla bokstäver blir fel känns det som. Ont gör de med, och ondare ska jag får. Är glad att det startat, för idag eller imorgon har vi våran älskling här:)

Kan ju säga att det sipprar inte, det bokstavligen rinner. Sitter på en handduk, det är det ända som inte behöver bytas efter 2 min. Vill vila en stund, men lägger jag mig ner så rinner de värre än värst när jag ska resa mig så sitter här i soffan och vilar ögonen mellan raderna och värkarna. Håll tummarna för oss nu..

// Kim

Åh jag måste bara få skriva.. Har ju haft sån mensvärk hela dagen och gick på toa nu för bara några minutersen. Och är väldigt noga med att hålla koll efter blödningar, då jag vet att det är vanligt i våran familj bland oss tjejer. (Har dock inte drabbat mig än..) Men såg då att det nog var lite av slemmisen som kommit. Det var inte mycket men tillräckligt för att jag skulle se vad det var för något. Lite lite blod var de med i, 2 små små prickar..
Måste vart slemmis..:)

Bilder som jag lovat..

Magbilder Vecka 41(40+5)

   



Bilder blandat

   
Bilder från när mamma och Fanny var här, kalvarna var mycket intressanta...


Mina skor jag köpta idag. Mycket bra att ha när sommaren är på väg om det blir både den ena och den andra promenaden med barnvagn..:) Vita dock, men äh de struntar vi i..


Sådär ja nu var bilderna uppe, och jag hitta min sladd. Har vart ute ca 2½ timme och bara gått runt på gården lekt med Nikita, vi kastade boll och det var tydligen skit kul. Sen kollade jag på när Daniel klippte gräset och efter de skulle han flytta på sin gammla traktor och då fick jag hjälpa honom med att sätta linan som satt fast på trakotn och sätta den på 4-hjulingen, för den går inte starta och köra med så..
Men de va ju ingen luft i däcken på hans gamla volvo BM(??? om de nu va en sån) Så han fick pumpa däcken och sen gick de att flytta den. :) Därefter gick jag in i ladugården och kika när dom skulle in med kossorna för mjölkning. Där inne stanna jag inte så länge sen stod jag mest och pillade på alla delar på traktorn och frågade så Daniel tyckte de var jobbigt, men vet man inte så ska man ju fråga, annars får man inte reda på nått. Då gick Cicci förbi med sin ena shettis och hennes föl. Det var det minsta lilla liv jag sett på länge. Men sååå söt. Herregud mitt hjärta smälte.. Och jag har ju inte bara suttit ner, inte alls kan jag säga. Så jag fick nog av trycket och ilningarna så nu sitter jag här i min säng och delar med mig av min eftermiddag med er. Hoppas ni inte tycker jag har haft en allt för tråkig eftermiddag, för det tycker då inte jag. Tiden gick och nu ska vi väl äta om någon timme och sen krypa ner i sängen för att kika TV och sen sova. Så jag är mycket nöjd.

// Kim

Fan vad jag hatar Söndagar. Dom är så deppiga, och idag är de något alldeles extra eller nått i den stilen. Är inte alls på humör för något och defenitivt inte föda. Idag är ingen bra dag att föda. Men väljer bebis att komma idag kan jag inte hindra den. Men känner bara att idag VILL jag inte föda. Så idag kan den väl stanna där inne.

Så bara för att jag känner så kommer de säkert sätta igång eller så lyssnar den på mig för en gångskull..:)
Men bara för att de är som det är och ja tycker som jag gör just nu är min mage stenhård och de gör ont.. Känns som kramper. Och de gör ont, så får ta mig några pauser i skrivande stund.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Har ingen fantasi idag. Men kanske skriver ett inlägg senare :) Kanske ska ta och lära mig att mobilblogga.. Det är kanske bra och lära sig:)

// Kim

Nu vänder jag mig till er kära läsare!
Vill ha så många tips som ni bara kan ge mig på hur man kan få igång förlossningen på egen hand:)
Jag vet att dom säger att bebisen är den som bestämmer, men jag måste ha något att sysselsätta mig med på dagarna då jag inte vill köra hemifrån, och även ha något annat att göra än tvätta, diska och städa. Så då skadar det inte att ge det ett eller några försök med allt som ni kna ge mig i tips..:) 

Så ge mig alla tips ni kan, skrock eller ej, I DONT GIVE A SHIT!! Så bomba mig med kommetarer och tips. Jag kommer lysa upp lika mycket som en liten flicka en Lördag när hon får sin godispåse efter middagen.

Så kom igen och kasta tips på mig!!!

Today is the big day!

Ja, då var lill*n beräknad idag, men ingen bebis här inte.
Men imorse hade jag en olustig känsla i kroppen och magen, vet inte hur jag ska beskriva, men de var lite som kramper och ångest. Helt utan anledning blev jag arg för att Daniel skulle åka till jobbet, jag ville verkligen inte att han skulle åka. Jag ville ha han hemma hos mig. Men att jag blev arg måste vara att jag är nervös och orolig för hur allt kommer starta, när de kommmer starta och allt sånt där.
Imorse var jag till och med rädd. Rädd för allt, jag har aldrig förut vart rädd när jag tänkt på förlossningen men just idag blev jag livrädd och därav arg för att Daniel åkte till jobbet, men de gick över i tårar.
Som ni kanske märker känner jag mig lite splittrad och inte riktigt vet hur jag ska hantera att det kan hända vilken dag som helst, vilken timme som helst eller vilken minut som helst.

Kan ju undra om det normalt att känna såhär, och de förvånar mig inte om det är. Det är ju en helt ny upplevelse, en ny liten människa ska komma till världen. Varken jag eller Daniel vet vem denna lilla person är, hur det kommer att bli och att vara rädd är kanske inte de ovanligaste. Sen att tankarna snurrar såhär när man är så nära och dessutom känner att inget är på G. Inga känningar idag heller. Jag kan vissa gånger fundera på om det är mig det är fel på, men det är nog fler som inte känner något innan de är dax. Så jag är ju defenitivt inte ensam. Men att få prata av sig kan vara guld värt. Men att kunna ventilera sig här, det gör mycket det med, även om jag kanske inte får så mycket kommentarer om det jag skriver så är jag nöjd att jag skrivit ner mina tankar och kanske någon liknande själ hittar hit och känner likadant, och ser att den personen är inte ensam om att känna sig på det sättet.

Jag har ju skrivit att jag blev arg på Daniel för att han åkte till jobbet, då tror nu säkert vi började morgonen med att vara arga på varann, men så är det inte. Jag blev arg inombords. Han vet inte att jag blev det, det var mest en känsla som jag kände att de är ingen ide att säga något. Så vi har inte bråkat. Det är bara jag som är lite löjlig, och mycket mina hormoner som spelar mig ett spratt skulle jag tro. Många känslor är det och jag vet inte hur jag ska tackla allt. Men en lösning komemr jag nog allt på eller så får jag helt enkelt prata med Daniel om det sen när han kommer hem, är nog viktigt för honom att veta hur jag känner med.

// Kim

Graviditetsöversikt Vecka 40

Barnet:
Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Mamman:
Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.


                               
                                 Tänka sig nu är jag på dagen som jag aldrig trodde skulle komma. 
                                 Men ingen bebis har tittat ut och verkar inte vilja komma ut heller.

// Kim

Imorgon börjar det som jag inte vill ska hända. Tänk om man bara kunde stänga av den funktionen på vissa människor. Som man vet kan vara en aning jobbiga. Alla som tjatar om att bebisen kommit eftersom dom är så nyfikna om jag går över BF. Har gjort klart för ganska många att jag talar om när bebis kommit. De närmaste kommer få ett mess av mig eller Daniel.
Kommer faktiskt fråga Daniel om inte han kan ta min telefon och gå ut eller så, för att skicka ett MMS till några som jag redan bestämt nu som ska få en bild på de lilla underverket kan få det. Det är några få utvalda som ska få en liten bild, men det är vissa guldsjälar där ute som jag tycker ska få se bebis.

Alltså, det är itne alla som jag känner är jobbiga med sitt tjatande om bebis kommit. Vissa förstår jag om dom frågar, som jag inte kanske pratar med så ofta eller som bor lååångt härifrån.
Men de finns vissa som pratar med mig dagen som frågar varje dag och det känns lite jobbigt.
Men jag kan inte stänga av mobilen eller skita i att logga in på MSN eller Facebook för då börjar ju folk undra och då blir de väl bara värre skulle jag tro. Leva som vanligt är det bästa, och försöka hitta på något att göra för att få tiden att gå, hoppas bara att denna lill* krabat bestämmer sig för att inte bli så långvarig därinne, för nu är jag mer än nyfiken på vem som kickat mig i ialla fall 4 månader och och fått mig att vara vaken på nätterna, ska bli ett större nöje att vara vaken när jag vet vem som håller mig vaken;)

// Kim 

JAG DÖÖÖÖR!!

Ja, snart ger jag upp, värken i rygg och mage tar kol på mig. Inte just förvärkarna men att det ska strama så förbannat mycket i ligamenten. Och det ger inte med sig. Det onda i ryggen sitter i ryggslutet och vill bara ge bort det till någon som vill ha det;)

Hur kan det vara såhär? Känner att bara för att det är mindre än en veckan kvar till BF så går tiden fruktansvärt sakta och allt är tråkigt. Hur kommer det bli sen, om jag får gå över tiden (vilket jag säkerligen gör)? Skulle inte vart fel om någon hade lust att komma över på en fika eller bara prata, hade gärna åkt till någon med, men ärligt jag vågar faktsikt inte. Inte för att jag är rädd att det ska hända nått eller att det sätter igång när jag är borta. Utan just för förvärkarna. Vill inte köra bil med värkar(förväkar), och blivit avrådd att göra det med. Suger verkligen när man inte kan komma på ett jota att göra. Tvätta i min egen takt kan jag göra, och dammsuga och tvätta golven men, jag känner mig som en städerska som hyr en sängplats här när jag inte gör annat än städar och har mig, eller gjorde. Nu har jag börjat få pli på mig själv. Bättre att ta det med en gång istället för att skjuta upp det till nästa dag eller någon timme senare.

Hehe, sitter och ser hur magen spegla sig i dataskärmen, det ser ganska lustigt ut. Ser bara hur rund den är. Och att armarna snart inte räcker till för att nå fram till tangenterna för att magen är i vägen. Visst vi har bärbär men ändå. Lite lustigt tyckte jag att det var ändå.

Graviditetsöversikt Vecka 39


Barnet:
Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Mamman:
Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av de

                             

Imorgon går jag in i Vecka 40(39+0). Och gått 39 fulla veckor. Så nu återstår bara en vecka kvar till BF. Undra när bebis vill titta ut? Hoppas snart ialla fall.. Bild på magen kommer snart.

1Vecka kvar till beräknat ankomst datum, när tänker du möta mig och pappa och världen utanför??

// Kim

Gick in på Familjebloggarna bara att kolla läget, har inte vart där inne på, ja vet hur länge. Men kikade runt och jag tycker det är kul att läsa vad alla olika sidor säger om varje graviditetsvecka. Så kollade de sista veckorna där runt jag är nu. Och jag var ju så lycklig där ett tag för att min foglossning gett med sig så jag kunde röra på mig igen, men besviken som jag blev kom den tillbaka för ca 1 veckasen. Min vanliga otur tänkte jag. Men så fick jag upp ögonen på Vecka 41 på Familjebloggarna. Och där står:

"Men det finns flera fördelar med att vara gravid länge. Din kropp hinner mogna, din livmodertapp blir mjuk och hormonet relaxin hinner mjuka upp dina bäckenfogar ytterligare. Det kan göra att du får en smidigare förlossning."

Lite lycka i vardgen, kan vara detta som händer nu då tro? Kan ju hoppas lite grann ialla fall. Det är vad jag gör.

Valborg idag, och vad ska man hitta på? Jo jag tänker sitta hemma och se film eller något bara får vara och mysa med Daniel. Inte många dagar med lika mycket tillfällie för det.
Men att sen få mysa som en hel familj, det slår nog allt. Men nu får jag ta vara på den lilla tid va har kvar att kunna vara "ensam". Visst kommer vi få den tiden sen med. Men inte på samma sätt.

Idag känner jag mig bättre, fortfarande trycket kvar som gör ont när jag går. Men jag överlever och kan röra på mig någorlunda ialla fall. Ska försöka komma till affären sen. Något som jag blir knäpp på är att trots att jag sover hyfsat bra på nätterna så är jag fortfarande jätte trött när jag vaknar.
Får börja sova en stund på dagen med känner jag. Men vet inte om det kommer bli bättre, för man blir ju så otroligt seg när man sovit på dagen. Men jag har inte någon att ta hand om på det sättet ÄN, så det skadar nog inte att få en liten vila och va slö efteråt. För som många säger så behöver jag och alla andra som ska ha barn snart vila och ta igen sig så man orkar med en förlossning.

Hitta en lite rolig sak på Growingpeople.se i graviditetsvecka 39 - Visste du att:
Det går åt massor av kalorier att föda barn - 500 kalorier i timmen.
Läste även på någon annan sida (minns inte vilken) att när man skulle ladda inför den kommande förlossningen, skulle man ladda precis som inför ett maratonlopp. Och att man jämnförde förlossningen med ett maratonlopp.

Och på hemsidan 9månader så hitta jag lite bra tips på mat man ska ladda med. Citerar från den hemsida lite grann: 

Under en förlossning förbrukar man 500 kalorier per timme och 1 liter väts per timme. Och därför är det bra att ladda under graviditeten, men framför allt under de sista veckorna med kolhydrater som;
*Pasta
*Ris
*Potatis
*Bröd
*Gröt

Det är också viktigt att man ser till att dricka mycket. Kolhydraterna binder vätska och det kan vara bra att ha en liten "reservdunk" till förlossningen.

Om man tycker det är jobbigt att äta är det bättre att äta lite och ofta, än att inte äta någontong alls.
Vad som kan va bra att äta då är;
*Gröt
*Veteskorpor
*Keso
*Glass
*Nyponsoppa
*Saftsoppa, -kräm
*Fruktyoghurt

Alltid kul att dela med sig av bra information;)

// Kim

Allvarligt talat, det ska bli så skönt när allt sätter igång på ritkigt, då vet jag med säkerthet att för varje värk och lidande är jag ett steg närmare bebis. Jag sitter och har lite små ont, men inte så där att jag lider på det sättet, är väl jobbigt när jag ska röra på mig. Men kan inte vara still för de. För man blir lätt rastlös av att sitta och inte göra något. Har provat att dansa lite i min ensamhet idag. Men jag gav upp, gjorde tydligen bättre ifrån sig än jag räknat med, det tryckte på så jag nästan skrek rakt ut för att det stack till så och jag var så oförberedd på det.

Varm som en bastu är man också, funderar på om jag ska ställa mig i en dusch bara för att duscha av mig, men jag tror inte jag orkar. Funderar på att försöka ta mig ner för trappan så Nikita får kissa och samtidigt gå till brevlådan för att sen bara gå och lägga mig pch vila. Är jätte trött, känns som om någon sugit ur all min energi och gett bort till någon annan.

Satt och titta igenom min kalernder nu och insåg att jag kommer få fira min allra först morsdag i år.. Morsdag är ju den 30Maj, och då har jag garanterat min bebis här. Underbart!!

Jag provade ju bilbarnstolen häromdagen, och till min besvikelse så är bältet för KORT!!! Både fram och bak. Så vad ska jag göra nu då?? Och vi har inte riktigt pengarna att betala flera tusen för att koppla ur Airbagen i Daniels bil, i min finns det ju ingen. Vi har fått rådet av flera att inte ha barnet där bak om vi åker själva. Jag känner även det själv att jag vill kunna se barnet, ge den nappen om den skulle tappa den eller liknande. Samma med Daniel han vill inte heller ha barnet där bak om han åker själv med barnet. Man får ju smått panik när det börja låta och skrika därbak och man kan inte göra nånting.
Åker vi båda 2 så är det väl inga problem med att ha barnet bak, då kan ju alltid någon av oss sitta bak eller böja oss bak för att ge typ nappen eller så.. Inga större problem om man är 2, men det är lite jobbigare om man är själv i bilen.  

Suck.. Finns det inget som man kan köpa för att förlänga bältet eller så? Blir så trött vad kommer här näst?

---

UPDATE;

Har gjort lite efterfrågningar här och där, och har även sök på internet om en sån förlängare, men den är tyvärr inte godkänd att spänna fast en barnstol med eller personer, enbart gods. Har fått massa kommentarer på en hemsida där jag la ut ett inlägg om detta för att få lite råd och vägledning, där sa många att det inte är farligt att ha bebis där bak, men jag själv känner trygghet om jag kan se mitt barn och vill ha mitt barn fram, fast att det kanske funkat för så många andra att ha bebis där bak redan från början så är vi alla olika och känner olika.

Men har även fått många kommentarer om att köpa en bilstol med bas. Det var vi ju inne på från första början sen när vi fick erbjudantet så tycker Daniel och jag att det var synd att tacka nej, men vi skulle nog testat babyskyddet i min bil (dock hade vi inte den då vi köpte babyskyddet). Så ja, har nu fått kommetar här med på bloggen om att köpa ett babyskydd med bas, och att de finns billiga och bra på Babyhuset här i Varberg. Men jag kan inte säga nått innan jag fått höra vad Daniel har att säga med. Visst är det skit smart att bara kunna klicka i och ur utan massa krångel hit och dit. Får nästan lite skuldkänslor och ångest. Jag vet inte alls hur vi ska göra..

Usch säger jag bara. "Mensvärk" så det skriker om det, och det känns underligt i hela vänninan. Obehagligt, molande smärta. Och jag vill inte ringa någon heller och oroa heller. Mamma vet jag skulle bara säga till mig att ringa till förlossningen, men de känner jag själv att det behövs inte. Och farmor skulle bara ringa till farfar och säga till han att släppa det han har i händerna och komma och hämta henne så hon kan komm hit. Nej det orkar jag inte. Usch, och vill inte stressa Daniel på jobbet heller. Jag ventilerar mig här istället och känner att jag ändå får lite stöd:) Men det är jobbigt att det sitter i så som det gör. Har denna mensvärk varje kväll när jag gått och lagt mig. Tar ca 1 timme för mig att slappna av och tillsut somna, och på dagarna kommer den med jämna mellan rum, som jag säkert sagt innan så hoppas jag att det gör lite nytta, för annars blir jag mycket besviken. Går här och ha ont, då ska de hända saker med tycker jag.

Jag har undrat mycket över hur det känns precis innan vattnet går och NÄR vattnet går. Vad det är för känsla man får. (om det nu går av sig självt) Tänkt mycket på hur det kommer kännas när jag väl går här och trycker mot väggarna stödjer mig mot allt jag kan komma åt. Hur snabbt kommer Daniel komma hem, eller när vi väl är på sjukhuset hur det kommer vara då, hur mycket jag kommer vara öppen, blir vi hemskickade första gången och säkert en miljon andra frågor. Ja, det märks att jag är förstföderska. Jag står här som ett frågetecken men vill inte alltid visa hur lite jag vet egentligen.

På måndag är det sista besöket hos BM innan BF, sen får vi se när bebis behagar att komma för har inte h*n kommit den 17Maj, så har jag en tid till min BM för att checka läget och kolla så allt står rätt till.
Men kan väl hoppas att vi slipper gå dit den 17;) Men har fått med mig Daniel på Måndag.. Underverk!!

 

Graviditetsöversikt Vecka 38

Barnet:
Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Mamman:
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt. När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.


                           
Imorgon har jag gått 38 fulla veckor och är påväg in i vecka 39. Det känns så överkligt att om ca 4 veckor har vi granterat våran lill* älskling här hos oss. Samtidigt som det känns helt underbart så känns det en aning skrämmande. Känns precis som att jag inte är förberedd och redo. Men när väl den dagen är här kommer jag säkert bli mer och mer redo för varje litet steg närmare bebis.