Visst är denna tröjan söt?? Tror bebis kommer bli "Morfars Favorit"


                                 
                                  Bebis ligger och "leker" i magen, leken trycka med rumpan 
                                         så mamma får ont är den roligaste leken just nu

                                 

                                                 

Bjuder på mig själv nu igen. Ska jag bli större?? Då spricker jag säkert, och magen har sjunkt ännu mer än sist jag la upp bild på att den sjunkt lite grann. Det är lättare att andas, och jag kan äta en aning mer än på länge. Jag kan inte påstå att jag ville visa mina fina bristnignar, men det hör till. Tur att dom bleknar. Men där har ni "vackra" bilder på min mage.

Och nu har jag även hängt upp tvätten eller ska jag säga babykläderna. (Alla kläder är inte med på bild, lite tjocktröjor och en jeans jacka hänger på små små galjar, smäälter "sm små galjar! Jag kommer nog aldrig vänja mig vid att hänga så små kläder på tork, det känns rätt ovanligt och konstigt men samtidigt mysigt och underbart och bara ännu mer förberedande på mitt och Daniels kommande liv. Jag älskar det!!

                            

---

En liten jämnföring kanske såhär 16 dagar kvar till BF. Jag måste säg att jag saknar min kropp :P

                           

Ja då var jag hemma igen. Och jag bad för allt jag hade på vägen till Mvc. Och det funkade. Den dog inte en ända gång varken dit eller hem. Väl inne hos Bm så vägde jag och gått upp 1 kilo. Och HB var på 115. Blodtrycket fortsätter att vara lite lågt, men iget att oroa sig för. Fick även reda på att hon bm som jag hade förra gången hade sagt fel sf-mått till mig för hon sa ju 36 till mig, men det var bara 35. 1cm hit eller dit spelar väl ingen roll. Men idag var det på 36. Och den lill*s hjärta slår i 160slag i minuten. Farmor tror nu ännu mer att det är en liten flicka som ligger där inne och buffar. Och jag vet inte men ju mer jag närmar mig BF så börjar jag tro mer och mer att det är en lite tösabit.. :) Eller som Daniel säger en liten Roxanna.

När jag var klar där tänkte jag att jag skulle gå in på H&M och titta om dem fått in nått nytt. Och det hade massor jag hade lust att köpa. Men de som åkte med hem var en "joggingdress" som jag letat efter ända sen innan jul. Men varje gång jag vart och tittat har den funnits i strl 50 och jag ville inte ha den i strl 50 utan 56. Och nu hitta jag den i 56. Jag norpade åt mig den fort som bara den, de fanns 2 kvar så nu när jag tagit den strl jag skulle ha finns(fanns) den i 50 kvar.. Mohahaha.. Hitta bodys och byxor som Daniel ville att jag skulle köpa. Men vågade inte köpa allt för mycket. Måste ha lite pengar till benisen med. Men ska prata med han sen. Byxorna fanns (idag) bara i strl 50 men bodys fanns i större strl. Men ska prata med han sen och se vad han säger.

                                                  

Imorgon innan Föräldrargruppen ska jag till Babyhuset här i Varberg och kika efter ett myggnät/insektsät till vagnen. Ska även se om dom har en sån "rem" till babysittern. För de saknas ju till babysittern, alltså den där som man spänner fast barnet med, så att den inte ska "rymma". Så allt som återstår är ju bara skötbord att fixa. Inte mycket. Men snart inser väl min kära karl att de är snart dax att fixa ett sådant. Han vågar nog inte riktigt det "än". Han är nog lite nervös och rädd för att det ska hända något. Men han har sina små ideer så det lär väl dyka upp snabbare än jag tror.

Insåg precis att jag har skrivt rätt tråkiga inlägg.. Förstår om ni inte vill läsa. Men det är min vardag och jag delar med mig:)

Sitter och tänker på tiden efter graviditeten, jag vet inte hur den kommer att vara eller hur något kommer att bli. Men en sak vet jag och det är att jag ska kämpa. verkligen kämpa för att gå ner i vikt, har ju inte jätte många kilon som jag gått upp under graviditeten att gå ner, men övriga kilon. Ska bli kul att se hur mycket min kropp gör sig av med den första månaden efter förlossningen. Det kommer säkert vara mer än 4 kilo, eller jag hoppas på det ialla fall. Daniel sa till mig häromdagen att det kommer bara vara skinn och ben kvar av dig sen.
Jag tittade frågade på honom och han sa det att eftersom jag står still i vikt, och bebisen lägger fortfarande på sig (och mer vatten bildas i kroppen, plus fostervatten och man har ju något ökad blodmängd i kroppen under graviditeten med) så betyder ju det att du går ner i vikt. 
Jag titta bort för ett par sekunder och tittade på han igen sen och sa nått i stil med att skinn och ben vet ja inte men mindre kommer jag kanske bli (än vad jag var innan).

Och nu sitter jag och kikar fina klänningar och lite sånt. Jag ahr aldrig vart någon person som gillat att använda klänning och sånt skit, men vet inte om det är den lite vuxnare personen i mig som talar. Men lite lockad blir man när man sen efter allt detta är avklarat säger tills ig själv att man ska kämpa för att gå ner i vikt så man man kommer i alla fina klänningar, och vill se någorlunada fräsch ut till dopet så jag inte har en MASSA gravidmage kvar.

Så jag har lovat mig själv att jag ska verkligen få bort magen (lite ialla fall av den) fram till dopet. Och jag ska promenera mycket och så. Ska till och med lura med Daniel. På turer i skogen, och promenader runt fästingen. Och så blev dilemat, men hur i helsike ska jag få med mig liten med då. Vagen går ju inte köra i skogen. Så kom jag på att jag har ju faktiskt bärselen. Den hade jag helt glömt av. Men de löste ju sig rätt fort.

Nej nu ska jag ta och gå ner till tvättmaskinen och slänga in en tvätt..

- När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar..
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- När man rullar runt för att komma upp från soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören.
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd
- När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig. 
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärrningskorna"
- När godisskålen får prioritet före middagen
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan
- När allt blir tungt
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner
efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen.
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom..
- När Grandiosa blir gourmetmat...
- När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- Allt är väldigt irriterande...
- När  sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktsikt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.

Hittade denna på Familjeliv i en tråd från 09 tror jag det var. Lite lustig. Dem som är ifyllt av tjockare text är de som passar in på mig..

Satt här och funderade på min BF-dag. Och det är ju en tisdag, alltså 39+6. Och jag kommer att från och med nu byta dag som jag lägger upp vecka och vad som händer. Jag kommer att ändra vecka med, kommer lägga in den veckan som jag gått fulla veckor inte den veckan jag går in i, och det kommer jag göra från och med nästa vecka så imorgon kommer inget inlägg om vilken vecka jag går in i eller info om just den veckan. Hoppas ni förstår vad jag menar. Men för säkerhetens skull så ska jag FÖRSÖKA förklara.

Alltså;
Som imorgon går jag in i vcka 37(36+0) Och då har jag gått 36 FULLA veckor och skulle lagt in info om vecka 36, inte 37.  Och eftersom jag har BF en Tisdag, 39+6 så skulle det vart idag jag skulle lagt in ett inlägg. Men jag väntar tills nästa vecka så ni inte blir förvirrade och tror att jag tappat fattningen och blivit helt senil när de hade kommit upp info om vecka 36 igen. Men bild kommer det komma ialla fall den vanliga som jag brukar lägga upp i samband med info om veckan. Så den kommer i detta inlägget faktiskt. Så den kan jag börja med ialla fall:)
Ser själv att det rör till det i min egen hjärna, men de kan vara för att jag är van vid att det står
*Du är i vekca 37
*Du har gått 36 veckor och 0 dagar.(exempel!!!!)



Men alltså så har jag gått 36 FULLA veckor och är påväg in i vecka 37 just nu. Blir nog lättare sen:) Men insåg att det skulle bli konstigt sen när jag är en vecka ifrån BF och det skulle lura att jag redan nått BF (om jag gör de), så såg att detta skulle bli lättare att få upp infon om veckan man gått fullt och så.. Hoppas ni förstår min knepiga förklaring.. Knappt så jag gör det:)

// Kim

Jag känner mig väldigt generös. Har försökt anstränga mig för att se någorlunda trevlig och fräsch ut på dessa bilder. Och jag brukar ju oftast lägga upp bilder på enbart mage, men idag lyckades jag få med mig huvud med.

   

Usch så vacker jag känner mig för en gångs skull.. Hmm.. :D

// Kim

Då var jag hemkommen från Barnmorskan. (hade inte min vanliga BM, hon var sjuk) Och kan inte låta bli att sitta och le för mg själv och må väldigt bra. Fick beröm av BM och fick veta att lill-älsklingen ligger fixerad och låååååångt ner (bm`s egna ord) i väntan på att få komma ut. H*n får vänta ialla fall 2 veckor.
Hjärtljuden ligger på 150slag/minut¨, SF-måttet ligger på 36 och vikten ja, den står still som vanligt. Inte ens gram vill röra sig på vågen. Så det fick jag beröm för att jag gjort detta bra med vikten. Och för att jag verkar se ut att må så bra, och vara så glad och positiv. Hon sa att hon mött många som vartit där i slutspurten och mått dåligt och bara vill att allt ska vara över. Visst vill jag att de ska vara över med, vill ju träffa min lilla älskling. Men den stannar i magen så länge som det behövs.

Vill ju inte "tvinga" ut mini-B. En sak som jag insett är att jag kommer nog sakna magen, den stora magen att klappa på, och de underbara rörelserna och sparkarna. Eller när Daniel pratar med magen och han får sparkar och rörelser till svar. Han har faktiskt erkännt att han längtar nog lite mer än mig efter att lill*n ska titta ut. Och jag förstår honom, han känner ju inte h*n varje dag på det sättet som jag gör. Han tycker ju att h*n kan komma ut redan nu. Men nej, 2 veckor till får h*n vänta.

// Kim

Torsdag morgon och jag är allt annat än pigg och allert. Ja, det känns mer eller mindre som om jag vill lägga mig igen och bara somna om och sova resten av tiden fram till förlossningen. Är seg i både huvud och kropp. Men jag hoppas det snart blir bättre, eller ialla fall när jag ska gå ut i friska luften snart.
Har fått i mig 2 smörgåsar och ska se om de ville hjälpa det med. När jag reste mig ur sängen fick jag sitta och hålla mig i sängkanten för blev så jädra yr, och jag reste ju inte mig spec hastigt, för det går inte fort att resa sig just nu. Det ligger en hund i knävecket på mig, och en mage som är tugn;).

Mår illa gör jag med, mitt så omtalade illamående är tillbaka!! Jippie, eller inte. Jag vill inte ha det som jag hade det mellan pluset och vecka 18. Det var riktigt plågsamt. Varje dag, spelade ingen roll vilken tid på dygnet, kunde spy när som helst. Och hur många gånger som helst.
Men det kan ju vara mitt blodtryck med. För det vet jag att det har en förmåga att alltid ligga lågt. Vare sig jag är gravid eller ej. Men nu ska jag försöka piggna till innan jag ska åka. Ska ut med Nikita med så hon får kissat.

// Kim

Jag känner att jag borde lyssna på min magkänsla oftare.
Jag tror att det har blivit en aning för mycket det senaste. Och nu när jag vet att A är i säkert förvar och att mitt älskade barn mår bra så kan jag äntligen slappna av och släppa allt. Men då tog min kropp stryk. Bara en stund efter att jag avslutat mitt första inlägg så kände jag hur jag fick ont i magen. Och fick inte behålla någon mat. Jag trodde jag skulle kräkas upp hela magen.(ursäkta mig). Men nu känns de någorlunda bra har fått behålla de 3DL saft jag druckit, ska prova att äta en smörgås nu innan jag ska åka till stan.

Ska gå och klä mig i någorlunda klädsel och få i mig nått att äta. Har ju inget som passar i princip längre. Men de dröjjer inte länge förren jag får komma i mina kläder igen, längtar.

// Kim

Nu kanske ni undrar vad som händer och inte händer. Ska försöka få ihop ett bra inlägg som inte innehåller alltför mycket gnäll:) Jag ska göra mitt bästa för att bespara er det.

Ja som ni vet började allt vid ca halv 5 igår. Eller egentligen innan detta men tog ju en dusch som tog bort det onda. Men för att sen komma tillbaka något kraftigare. Gick här hemma hela kvällen. Gick inte ner till Andreas och Cicci, låg först i sängen och försökte se på Harry Potter och fången från Askaban. Men det gick ju sådär, det var inte bekvämt att ligga ner. Så jag gick upp gick runt här hemma, och när jag ändå hade vägarna förbi TV i vardagsrummet, så tryckte på den och lunkade vidare in till sovrummet och stängde av den TV. För att forsätta min förd genom köket och till vardagsrummet. Fick kollat kylen (för säkert 50:e gången) om de fanns något jag var sugen på att äta. Men nepp, inget resultat denna gången henner.

Mamma ringde, min syster ringde och Emma och Anne sms:ade mig och frågade hur de gick. Min söta lillasyster visade en sida jag itne sett på länge. En hjälpande och stöttande sida. Hon prata med mig genom värkarna och hon märkte när jag fick en värk på nytt. Så sa hon ja då va de en till då antar jag??
Det var så att jag började prata osammanhängande fort, fast hon fatta och hörde vad jag prata om och ibland kom de fram ett helvete och faan va ont de gör, och detta är bara början av den där konstiga leken.Det blir värre fick jag ur mig ett par gånger med.

När jag gick här och pratade med min syster hörde jag hur min andra telefon ringde, trodde först inte att det var den, för det spelades musik på undervåningen på VÄDLIGT hög nivå. Det var ju Påskafton, men jag försökte slappna av och hålla mig lugn, och det var ju inte de lättaste. Men så såg jag att telefonen lös! Såg att det var pappa som ringde. Visste först inte om jag skulle svara, men gjorde det och mitt i en värk dumma pucko jag är. Så jag fick trycka fram orden ibland. Och Daniel va ju inte inne, han va vid "påskbrasan" men fick skickat iväg ett mess om att han skulle komma hem.

När värkarna väl kom så stod jag mest och lutade mig mot saker och hade en hund och en karl som bara titta på mig och inte visste vad dom skulle göra. Stackarna. Hade frågat Daniel innan på kvällen när han kom upp för att titta till mig så fick jag frågat fram om han var nervös. Men nej, stora tufffa "Burken" är inte nervös. Eller hur, han var ju så nervös som man bara kan bli. Han sa till bebisen att stanna, för han måste gå föräldrar utbildningen först. Men så fick jag frågat vad han var nervös över förlossningen eller vadå? Nej då va de att ta hand om bebisen sen efteråt. Han vet ju ingenting. Men jag sa bara till honom att trots alla mina syskon, kusiner alla småbarn runt omkring så är inte jag 100% och kommer säkert stå lika frågade som honom med saker och ting. Men vi är 2 om detta och kommer klara detta tillsammans. Ingen av oss är ju ensam.

Gick och lade mig i hopp om att få lite vila och lite av smärtan skulle försvinna. Men har vaknat till och från, lite vila och mer smärta. Men inte helt omöjlig. Så kommer ringa in vid 8 om inget förändras eller om de blir värre. (Tänk om man kunde få önska att detta är på G på ritkigt och vattnet skulle vilja gå, lättare att avgöra skulle jag säga) 

Nu ska jag upp och plåga mig själv. Ska se vad som händer om jag går om kring, har satt igång en film för att distrahera tiden och få allt att gå med rusande fart!!

Funderar på om jag verkligen ska ge ner till Andreas och Cicci. Har så fruktansvärt ont.
Tänkte förut att jag skulle ta mig en dusch, för att det gjorde ont. Sagt och gjort! Smärtan försvann. Jag kunde pusta ut och gick ut för att prata lite med Daniel och så satt jag där en stund.
Reste på mig och skulle gå in. Stannade, visste inte om jag skulle få panik, andas eller bara göra grimarser.
Det kändes väääldigt mysko, det kändes som om någon eller något skulle trycka sig ut mellan mina ben. Fick staplat mig in, och skulle ta mig upp för trappan, tog mig säkert 2-3 min att bara gå upp. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Det tryckte på så in i HELVETE.. (ursäkta mitt språk).
Så jag satte mig i soffan ringde till Anne för att se om jag kunde komma på andra tankar så trycket och smärtan ville försvinna. Ja för stunden men så reste jag på mig igen för att gå och ta på mig lite vettigare kläder. Ja där va det igen. Jag sa till Anne att de är precis som om någon ska komma ut:O.

Men samtidigt som jag bara vill säga till Daniel att blir detta värre så får vi ringa, så vill jag inte det. Det känns precis som om hela denna dagen blir förstörd för honom. Vill bara gråta för att jag känner sån skuld:S
-Va är de för fel på mig??:O Varför känner jag sån skuld..

Jag kan inte tänka så jag vet, men de känns precis som att Daniel är arg på mig för att jag råkar ha ont. Vågar inte ens tala om det för honom. Inget känns kul, bara eländigt. Vill bara försvinna. Få en stund att sova ut eller något. Bara får glömma. Slippa vara en "belastning". För det är så jag känner det. En gnällig och elak belastning!

Ibland undrar jag vad jag har gjort för rätt och bra saker i mitt liv som har gjort att jag har en karl som står ut med mig trots att jag är en riktig ragata, en hormonfylld ,gnällig och elak ragata! Och sen vänta livets gåva på toppen av glassen! Känner mig så otacksam samtidigt som jag känner mig oerhört tacksam för allt detta.

// Kim

Ja, Glad Påsk på er alla därute. Det känns inte att det är Påsk. Känns som vilken annan dag som helst. Och jag känner mig tråkig som känner så. Var är känslan som man hade när man var liten. Känslan av lycka, glädje och hur kul de var att leta påskägg på morgonen.

När jag var hos pappa på påsk, så fick vi ledtrådar så vi skulle gå runt och leta efter våra påskägg. Det var blandade stora och små med nått klädesplagg i till massa godis.
När man var hos mamma gömde mamma påskäggen och hittade man någon annans påskägg så fick man inte säga vart det var utan fortsätta leta efter sitt eget.

När jag låg i sängen igår tog jag bild på magen för att se hur den ser ut när jag ligger ner, och nu när jag tittar på dom ser jag alla mina vackra bristningar så tydligt. Som ni vet var jag inte bekväm med dom. Kände mig ful och allt det där man har en förmåga att känna med bristningar. Men nu är jag så pass van vid dom att dem är en del av min kropp och jag får trivas med dom vare sig jag vill eller ej. Men har en kräm här hemma som jag ska använda efter graviditeten som minskar bristningarna och bleker dom jätte mycket. Vet att den funkar då jag användt den tidigare i mitt liv, 2008 för att vara exakt. Det var ett par månader innan studenten då jag ville gå ner i vikt och gick på diet så använde jag denna för den gjorde nått med huden. Minns inte vad, men mirakel kräm brukar jag kalla den.

Nackdelen med den är att den kliar när den väl är på huden. Men det är naturligt. Den ska klia, då vet man att den funkar. Men kommer ju inte va så dum så jag använder den DIREKT efter graviditeten, utan jag känner inte någon press att bli av med bristningarna. Utan de kommer på senare. När jag inte ammar mer. För den luktar rätt starkt så vill inte att bebisen ska få de på sig.
Man ser ut som en kokt kräfta av den med;) man blir röd på huden. Men inget farligt. Det är så det ska vara.

Vecka 35(34+0)

Barnet:
Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Mamman:
Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen. Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.




// Kim

Bjuder på mig själv.. Eller bilder..

   

Magbilder idag v34(33+5)

Inet nytt, ringde MVC! Men det var ju inte mycket hjälp man fick där, jag förklarade och dom frågar hur många gånger jag haft urinvägsinfektion? Aldrig sa jag.

Vad är det med Mvc och deras uvi? Vet inte hur många gånger jag blvit frågad och testad, men aldrig visat att det vart det jag har haft. Och nu sitter jag och väntar på att min BM ska ringa. Men det lär väl ta hela dagen. Ändå sa jag så fort som möjligt skulle vara bra.
Får väl se hur detta slutar.

---

Lite uppdatering kanske??

Min BM ringde precis, och jag fick tid på Onsdag klockan 4. Och då ska jag ha med mig morgon urin. Men om det skulle bli värre eller jobbigare så skulle jag ringa till förlossningen och se vad dom säger. Jag hade gärna ringt nu, men vågar inte. För jag vill inte åka in till sjukhuset själv. För att jag är lite sjukhusskygg och Daniels skyddande närvro är inte där. Men hoppas detta bara var något som inte tänker komma tillbaka förrän när det är dax för mini-B att komma ut.

Natten har vart allmänt jobbig. Har vaknat varje gång jag skulle vända på mig, för att det gjort ont. Funderar på om jag ska ta och lämna ett urinprov hos mvc imon. Så det inte är uvi. Bara så man kan utesluta det.
Eller så ringer jag upp till förlossningen med en gång så man kan får komma dit. Vet inte hur jag ska göra. Bara det att ja gillar inte sjukhus och har ingen lust att åka själv. Vill ju veta så allt står rätt till. Tycker mini-B rört sig väldigt lite med. Kanske dax att oroa sig?

// Kim

Segsöndag här igen.
Om min mage vill bättre sig så ska jag göra mig iordning för att åka till Vallda. Björn ska testa vårat bredband så jag ska väl piggna till och sen se om min mage vill ge med sig. Jag är antingen mjölkallergiker eller bara överkänslig. Och fick i mig lite för mycket mjölk igår tror jag så idag vill väl min mage bli av med allt.

Har så fruktansvärta ont i mina ben idag. Det verkligen värker i dom. Och jag har börjat få så ont i öfterna när jag sover eller ligger i sängen, och på rygg kan jag inte ligga då kvävs jag. Så jag får pendla mellan sidorna, ibland vila båda höfterna med att ändå ligga på rygg.
Har även haft lite små förvärkar i natt och nu på morgonen, men de känns som att dom avtagit nu. Börjar bli lite orolig om jag ska vara ärlig. Jag börjar tvivla på vad UL sa om mitt BF-datum. Eftersom jag hade sista mensen 8 Juli så enligt sista mens, (om nu jag blev gravid därefter) så ska jag ha nu i april. Men enligt UL ska jag ha i Maj. Så då hade min mens hoppat över en HEL månad, vilket inte alls är av vanligheten. Så börjar ju bli lite tveksam. En kompis UL visade ju fel på 2 veckor för hennes bebis. Men bara för det säger ju inte det att det är så för mig. Men jag får ändå ha ett öppet sinne och vara vaksam när de gäller förvärkar och sånt. Men de är många i familjen som tror mini-B kommer tidigare än beräknat. Och det har jag misstänkt hela tiden, pga att just att "mensen hoppade".

Men jag vågar inte fråga om ett extra UL heller, får säkert betala bara för det. De förvånar mig inte. Så jag håller mig hellre till grejjen att ringa förlossning om det blir värre.
Men nu ska jag försöka äta lite. Måste ha i mig mat om jag ska köra bil så jag inte tuppar av;)

// Kim