JAG DÖÖÖÖR!!

Ja, snart ger jag upp, värken i rygg och mage tar kol på mig. Inte just förvärkarna men att det ska strama så förbannat mycket i ligamenten. Och det ger inte med sig. Det onda i ryggen sitter i ryggslutet och vill bara ge bort det till någon som vill ha det;)

Hur kan det vara såhär? Känner att bara för att det är mindre än en veckan kvar till BF så går tiden fruktansvärt sakta och allt är tråkigt. Hur kommer det bli sen, om jag får gå över tiden (vilket jag säkerligen gör)? Skulle inte vart fel om någon hade lust att komma över på en fika eller bara prata, hade gärna åkt till någon med, men ärligt jag vågar faktsikt inte. Inte för att jag är rädd att det ska hända nått eller att det sätter igång när jag är borta. Utan just för förvärkarna. Vill inte köra bil med värkar(förväkar), och blivit avrådd att göra det med. Suger verkligen när man inte kan komma på ett jota att göra. Tvätta i min egen takt kan jag göra, och dammsuga och tvätta golven men, jag känner mig som en städerska som hyr en sängplats här när jag inte gör annat än städar och har mig, eller gjorde. Nu har jag börjat få pli på mig själv. Bättre att ta det med en gång istället för att skjuta upp det till nästa dag eller någon timme senare.

Hehe, sitter och ser hur magen spegla sig i dataskärmen, det ser ganska lustigt ut. Ser bara hur rund den är. Och att armarna snart inte räcker till för att nå fram till tangenterna för att magen är i vägen. Visst vi har bärbär men ändå. Lite lustigt tyckte jag att det var ändå.