Varför är det alltid konstant skrik och förtvivlan jag ser hos min dotter så fort vi sätter vår fot innanför vår dörr?? Detta börjar ta på mig psykiskt och det finns INGENTING jag kan göra. Jag lider för att jag inte kan göra nått för att min dotter ska trivas! Kan jag har smittat av mig på henne? iså fall kommer jag få dåligt samvete! Och må skitdåligt för de! Det är ju inte de som är meningen!
Men jag kan inte rå för att jag inte trivs:(
Men det är inte meningen att det ska smitta av sig på mitt älskade lilla hjärta!

Varför finns det ingen som förstår vad jag känner??