Okej! kväll plus natt hos Daniel var jobbigare än jag föreställt mig. Visst det är fortfarande mitt hem men ändå..
Först prata vi knappt med varandra. Sen var det lite prat sen gick det över i allmäänt prat. Det kändes bra där för en stund. Riktigt bra, precis som detta var en nystart för oss.

Men när vi väl gått och lagt oss och Roxanna somnat så var det mer allvar och vi båda började gråta. Under hela tiden vi var där han vi båda 2 gråta säker 3/4 gånger. När jag skulle trösa honom kramade han mig snabbt och släppte sen och sa, jag är smutsig, vilket jag inte tyckte var någon fara då det finns tvättmaskin, sen sa han att detta blir bara jobbigare då. Vilket han i sin tur inte ville svara på.

Men ialla fall jag fick pratat utan att han avbröt och var arg eller bara avbröt mig. Och jag gjorde de samma. Men det kändes så bra där en stund att mitt hopp höjdes lite grann. Jag fick sova i min egen säng som jag läängtat så efter. Roxanna sov hela natten och jag med. Dock med tårar men jag låg inte vaken halva natten och bara stirrade som jag annars gör.

Jag hoppas vi snart får komma hem igen, vi alla 3 längtar hem.

Och ännu värre, hans mamma ringde idag  (hans föräldrar och syskon vet inget) och ville ha mitt och Roxannas personnummer för att hon skulle beställa någon grejj till resan! Kände mig så dum. FAN! Jag kunde inte med och säga något. För det får Daniel göra. Men ändå. Så när jag ringde och sa det till Daniel så sa jag det att jag kände mig jätte dum som inte kunde säga nått och nu beställer hon grejjer. Aha sa han och jag sa ja, jag vet ju inte om jag får följa med ju. Nej, så kan det vara fick jag tillsvar. Sen blev han lite arg för att mamma frågade en sak och jag svarade på det. Han tyckte det var respektlöst att folk inte kan respektera att jag pratar i telefon så det sista var inge bra. Så där försvann allt det lilla hopp jag hade. :(

((vissa inlägg är väldigt kompakta för att dom skrivs från telefonen och då måste man skriva i "ändra redigerare"))

FAN!