Åh, jag måste bara.
Har nu börjat drömma om min förlossning. Inget som skrämmer mig, antar att det är mental förberedelse.
Men ialla fall nu i natt så drömde jag om det igen. Och denna gången var vi bortbjudna på bröllop och jag hade igått över tiden med 4 dagar. Och jag hade haft lite problem med att hitta en fin klänning att ha på mig och jag ville kunna se fin ut fast att jag var höggravid och klumpig.
Vi hade gjort oss klara, kommit iväg och var utanför kyrkan vi stod och väntade på att man skulle få gå in och sätta sig. Jag började då känna lite småilande i bäcknet men inget jag brydde mig om, då jag haft så mycket innan. Men precis när vi kommit in i kyrkan och ska ta emot ett sånt blad om vad som ska hända m.m så går mitt vatten. Och regelbundna värkar var påföljden, bara rakt på sådär.
Jag tog tag i Daniel och bara stirrade på honom och golvet. Han fattade vad som hade hänt och fick letat upp brudgummen och talat om hur det var och att vi var ledsna att det skulle hända just idag. Men han förstod och skulle föra vidare detta tills sin blivane fru senare.

Ja, de var bara hem sätta på sig bekväma kläder och sätta oss för att klocka och ringa in till förlossningen. Ja sagt och gjort, och dom tyckte vi skulle komma in och det gjorde vi också. Och Daniel släppte av mig utanför förlossningen så jag kunde gå i förväg han var tvungen att hitta parkering och jag hade såpass starka värkar att gå så långt ville han inte att jag skulle. Väl inne på förlossningen blev jag undersökt nästan med en gång och det konstaterades att jag var öppen 8 cm. Jag trodde inte mina öron. Dom frågade vad jag ville ha för smärtlindring, men jag nöjde mig med lustgasen. Jag frågade personalen om Daniel hade kommit upp än men ingen hade sett honom. Så jag blev lite småstressad och tyckte att han kan väl komma nu. Hör hur dörren in till mitt rum öppnas och ser där en smått nervös Daniel som frågar om det är något han kan göra. Jag skadade bara på huvudet och sa att hans närvaro var det bästa just nu.
Det gick inte mer än 45 min så var det tydligen dax att krysta. Det gick fort (minns inte hur länge men det var inte mer än kanske 5-10 min jag krysta) och helt plötsligt hade jag en hal, kladdig liten bebis på mitt bröst och grät av lycka. Och ut kom en liten flicka. Och Daniel börja stor gråta och kunde inte slita blicken från sin dotter. :)

Lite halvmysig dröm. Tänk om det kunde vara så lätt i verkligheten. Och alla sånna drömmar jag haft nu den senaste tiden så har det vart en flicka som kommit ut. Undra vad som egentligen gömmer sig där inne.. :) Nu är jag grymt nyfiken