Torsdag redan, tycker denna vecka har gått sådär super fort.
Igår kväll var vi hos Magda och Jörgen och åt middag. Mycket trevligt vill jag säga. Men på vägen dit blev jag lite smått sne, bilen dog. För första gången när jag körde. Och tur va det väl att jaag körde på deras väg där det aldrig kommer en bil. Men tänk om det hade hänt typ på motorvägen eller en större väg, hade fått sån jädrans panik. Men på nått sätt känner jag mig lugnare när Daniel är med. Så hade bara han vart med hade det inte spelat någon roll var bilen dog, hade nog känt mig lika lugn och inte stressat upp mig, men nu vill jag bara att de ska hitta felet på bilen så jag slipper gå och tänka på det. Jag blir tokig, varje gång man kör så tänker man på att den kan ju faktiskt dö och vad ska jag göra då? Fast jag vet vad man måste göra. 

Vill kunna köra utan att behöva oroa mig över att det ska hända något. Som igår då. Det är jätte mycket is på Magda och Jörgens väg och Daniel tyckte jag körde för sakta:O, eller rättare sagt sa såhär; *-Det ligger en snigel bakom som blinkar och vill köra om*, så blev jag lite små grinig på honom och sa att han bara skulle knipa käft, och förklarade: 1. Det finns inga ABS-bromsar på bilen för den funkar inte. 2. Jag är inte en lika van bilförare som han är. 3. Skulle jag få sladd, och får man det, bromsar man ju automatsikt för att sänka farten och få kontroll igen, och gör jag de på min bil låser sig ratten och jag kan inte styra undan. Och så har en "olycka" hänt. Självklart vet han ju om detta med bromsarna att de inte finns ABS och vad som händer om man inte har det. Men blev bara så sur. Och när jag hade sagt det , tyckta han att de va ett jädra tjat om dessa ABS-bromsar. Sen la jag till att jag har lite mer att vara rädd om. Det är inte han som är gravid och måste tänka på att skadas jag finns risk att magen och bebis kan skadas också. Så sa jag till honom att börja tänka lite på varför jag är så försiktig. Han tänker aldrig på att om jag skulle vara med i en bilolycka ex. så finns det risk att förlora barnet.  Så ibland önskar jag att det var han somv ar gravid istället och kunde tänka på säkerhet först och främst istället för att det ska gå fortast möjligast.


Det värsta jag vet är när någon försöker påverka mitt körsätt eller min hastighet.
Bara för att dom själva kör 20-30 kilomter för fort jämt.
Så hem fick Daniel köra så jag kunde klaga på honom. (vilket jag var snäll och inte gjorde.)

// Kim