Oj, halv 8 redan. Fastnade nog lite i boken skulle jag tro. Och bebis är helvild, det sparkas och buffas hela tiden. Och mina revben har fått känna på hur der är att få stryk med, 2 gånger.
Provade att skriva på magen förut, och oj vad de börja bökas där inne. Så de ska Daniel få testa sen med hade jag tänkt så kanske han kan få känna sprarkar för en gångskull. Han har ju inte känt dom än stacakarn. Dom som är så mysiga. Säger jag som får känna varje dag. Men det är något speciellt som en man får uppleva när han känner sitt barns rörelser. Han har försökt prata och många gånger har han fått svar genom en spark eller 2, bara att han har inte känt de. Bara att jag sagt att den svara med sparkar eller att han sett utanpå magen att de sparkas. Tycker det är synd om han ska miste om en sån känsla som det är att känna sparkarna.

Igår prata jag med min pappa för första gången på ca 2-3 månader. Och vi prata mycket om körkortet och även bebis. Och han sa nått som gjorde mig väldigt paff. Han och hans fru har köpt en present till lill*n. Jag visste inte vad jag skulle säga. utan mest sa nått i stil med, va snällt av er. Så sa han att det är ju inget stort eller så, men nått ni kommer få användning för. Så sa jag det spelar ingen roll, jag tycker att det är tanken som räknas.

Jag personligen anser att det behöver inte vara en hög med dyra kläder eller något annat sånt som kostar mycket eller är "stort". För mig spelar det ingen roll, om de så vore en napp eller en liten babyfilt, så är det tanken som räknas. Man behöver inte komma med presenter heller. Bara det att man visar att man är glad över att ett till mirakel är välkommet. Det gjorde mig glad att han sa det. För, för mig så betyder det att han tagit åt sig vad jag skrev till honom i brevet och vill vara en del av vårat liv. Och det betyder otroligt mycket för mig.