Sitter här och tittar ut och kan inte låta bli att bli deppig. Det verkligen vräker ner snö här. Ett tag var det helt vitt. Man såg typ 1 meter framför sig. Jag börjar tröttna otroligt mycket på denna snö nu alltså.
Kan den inte bara försvinna. Men vissa säger att våren kommer om ca 6 veckor. Men jag tror inte det. Det känns som att den aldrig kommer komma. Men efter denna helvetes vinter hoppas jag att det blir en sommar utan dess like. Det ska vara sol ofta och det ska vara VARMT framför allt. Sen kan regnet komma framåt slutet av September.. Så blir jag nöjd. Men jag vet att det bara än en önskan och att de inte kommer hända. Tyvärr..

Idag har suttit och pratat förlossing och tiden efter med en kompis. Hon sa att förlossningen var det häftigaste hon vart med om. Fast att det var ren pina och smärta i det hela. Hon sa även att för henne, så de sista centimetrarna som hon skulle öppna sig, 6-9cm så trodde hon att hon skulle skita ner sig. Det kändes precis så sa hon. Det kan jag nästan tänka mig med tanke på att bebis trycker på neråt..
Jag är förberedd på allt i princip. Att det kommer göra sjukligt ont eller onaturligt ont. Och att allt kan hända.
Men mina tankar åter går hela tiden till förlossningen då jag har börjat tänka mer och mer på det. Och det kanske inte är så konstigt. Det är ca 11 veckor kvar tills jag är beräknad.

Jag har funderat på att kanske skriva ett förlossningsbrev. Men att börja nu kanske är förtidigt?? Eller??
Eller kanske är det en mental förberedelse för mig själv. Det kan nog bara jag veta. Men att börja skumma på det kanske inte är fel. Trotts allt finns det huur mycket som helst kvar att göra.. Vi har ingeting i princip hemma till bebis. Vi har:
*Barnvagn
*Spjälsäng
*Babysitter
*Gåstol
*Matstol

Sen har vi INGENTING mer. Så det kommer va mycket att göra nu. Så det kanske inte är en dum ide att läsa på smärtlindringar och förlossingsställningar. Och kanske börja skriva ner mina önskemål inför denna stora dag.

// Kim