Tisdag 23/2 Vad många läsare jag fått.. Underbart!:)
Blev så himla jätte glad när jag loggade in på MSN idag och gick in på Mejlen. Det har börjat trilla in fler och fler kommentarer. Vilket jag tycker är super skoj. Har typ haft 2-3 st som kommenterat lite då och då när dom känt för det. Men nu när de börjar trilla in fler så blir man ju jätte glad.
Jag är inte en person som KRÄVER kommentarer för att fortsätta skriva som vissa andra bloggare jag stött på. Utan jag bloggar för att jag tycker att det är kul och för att jag på ett sätt fastnat i detta.
Jag har alltid skrivit dagbok eller så, och att kunna dela med sig av erfarenheter, tankar fundering och sen kunna bolla tankar som man kanske delar med flera är ju bara en fördel. Och just därför jag började blogga i Januari 2009. Men min förra blogg var jag ju tvungen att lägga ner.
Idag ska jag inte sitta så mycket här eller vid Tv. Är dock sjuk och kan unna mig ett par filmer och vara nerbäddad. Men nej, imorgon är teoriprovet så jag måste sitta och plugga. Måste prata med Cicci med, hon skulle eventuellt skulle följa med mig. Jag kan ju inte ta mig dit själv. Supernegativt. Men det går ju ingen kollektivtrafik här ute ifrån. Mycket NEGATIVT. Men har jag sån tur att jag klarar det imorgon behöver jag aldrig mer tänka på att jag inte kan ta mig någonstans utan att fråga andra, det är mycket POSITIVT.
Men snälla söta rara läsare.. ÖNSKA MIG INTE LTCKA TILL!!:) Jag är lite anti det där när det gäller mig själv. Man får inte säga "lycka till" till mig vid vissa tillfällen.
Eftersom jag upptäckt att jag fått fler läsare iförrgår var ni 26 underbara och igår hela 36 underbara.. :) Så är det säkert många som undrar saker och ting om mig och min "värld". Men va inte rädda för att fråga. bara att slänga ur sig vad ni vill veta så kan jag se om jag kan svara något vettigt på den frågan:)
// Kim
Vad gäller folk som har sagt att du skulle vara oansvarig och inte kunna klara av att vara en bra förälder så kan man ju bara tycka synd om folk som alltid tycker att de själva vet bäst. Som med din syster, hon hade kanske ingen livserfarenhet att snacka om, men man växer och mognar med ansvar! Det är ju dessutom bara man själv som kan avgöra om man tycker att man har tillräcklig livserfarenhet och är tillräckligt mogen för att klara av att vara förälder och allt vad det innebär. Ingen annan kan bedöma det utifrån!
Jag tror att det allra viktigaste är att man ser sig själv som vilken mamma som helst och är trygg i sin föräldraroll för då märker alla runt omkring att man inte är sämre än någon annan förälder :)
