Nu har gått här hela dagen och plockat och små städat. Men det var väl inte till någon nytta när folk inte ens kan höra av sig när man bett dom. Blir så trött. Jag har gjort det extra fint stoppat undan saker och ting som jag tycker kanske inte ska ligga framme när folk kommer. Speciellt första gången dom hälsar på.
Jo, pappa eller hans fru har inte hört av sig ang imorgon. Så jag skiter i det helt enkelt.
Orkar inte lägga en massa enegri och sen inte få ngåot tillbaka.

Jag har alltid vart sån, jag gör allt och ställer upp för alla andra. Men får ofta inget tillbaka. När är de min tur att få tillbaka allt jag gjort för folk i mina dar? Aldrig. Tröttsamt.
Är bara på extremt grinigt humör och bara vill gnälla för ingeting igentligen. Idag känns det som att det är en dag jag inte vill göra något bara vara med mig själv och tycka synd om mig själv. Sånna dagar har jag aldrig. För skulle jag tycka synd om mig själv är jag väl den själviskate människan på jorden som ens vågar tycka synd om mig själv.

En ända dag skulle jag uppskatta om jag blev omhändetagen, ompysslar och inte behöva tänka på någonting. Det hade vart underbart. Men här i detta huset tycker inte karl så alls. Det är jag som ska ta hand om honom, plocka och tvätta hans kläder. Laga hans mat och pyssla om honom. Men jag ska glömma mig själv:( Så har det alltid varit ända sen jag var liten.