Hela eftermiddagen igår satt jag och gjorde desperata försök till att fånga sparkarna på film. Men så fort jag tog i kameran eller telefonen så slutade det sparka och jag buffade lite på h*n, men de hjälpte inte. Det var precis som om lill*n såg genom magen och protesterade.
Det var som när vi på andra UL:et, då ville h*n inte ligga still och visa sitt vackra jag utan sprattla runt hejvillt och vägrade va med på kort. Då sa den ultraljudsbarnmorskan att :-"Det gör mig glad att bebisen är så aktiv. Det oroar mig inte det minsta, det är bara bra att den rör så mycket på sig."
Så skrattade Daniel och sa, !Ja, det där med livlig har den nog fått från mig och vända bort sig från kameran det har den fått av sin mamma och tittade på mig och blinkade med ena ögat."

Så anitngen så känner knodden av att jag ska ta upp en kamera eller så har en titthål i magen för att kuna tjuvkika;).

Idag är min förkylning bättre. Men nu sitter mycket i halsen känner jag. Har inte ont, men min röst är nästan borta. Jag hostar och harklar mig och det är mer slemhosta jag har nu. (ursäkta den myiga detaljen, men måste ju förklara mig på något sätt)

Vaknade nu för en stund sen och tänkte, nej jag somnar om i ett par timmar. Det är ju så varmt och skönt i min säng. Men nej, jag gick upp istället och tänkte att jag ska sätta mig med körkortsboken i handen och läsa lite eller ja ganska mycket. Omprovet är om 2 dagar. Och tro det eller ej, är inte nervös. Är det bra tro? Hmm.. Vissa andra är så nojjiga och herregud jag tror ja spyr.
Visst, inför uppkörningen förra veckan blev jag nervös först när jag såg Jörgen. Då började nerverna bråka med mig och jag trodde på allvar att jag skulle spy. Men det gick över så fort han vägverketsnissen kom och satte sig i bilen och körprovet startade. Dock blev jag väldigt besviken, där hade jag legat i sängen hela kvällen innan rabblat invändig och utvändig säkerhetskontroll. Och under hela färden till körprovet satt jag tyst och rabblade både det ena och det andra. Så fick jag bara kontrollen på DÄCKEN!!. Mycket besviken var jag. Men men, huvudsaken är att ju att jag klarade körprovet och det ska jag göra med teorin denna gången med.

Enligt mig hade jag en väldigt enkel uppkörning. Jag fick köra på landsväg, motorväg, backa runt ett gatuhörn och sen 10 meter bak, köra i cirkulationsplats. Sen påvägen tillbaka till vägverket fick jag köra lite inne i staden och sen parkera när vi kom tillbaka. Jag som ville visa att jag lärt mig att starta i backe så fint.
Det sa jag tilloch med till Jörgen att jag ville ju visa att jag lärt mig detta. Men han nissen på vägverket hade andra planer. Men men, som jag tidigare skrev, jag klarade ju det ändå.. :) Och glad är jag för det.

// Kim