Idag har jag vart gravid i 200 dagar. Har 80 dagar kvar till beräknad födsel. 
Egentligen har tiden gått super fort. Det var ju den 1September som jag testade mig och fick ett plus på stickan, och jag trodde inte mina ögon. Jag minns det så väl. Klockan var väl ca 06.55 och jag hade gått upp för att få i mig något att äta för att jag skulle ta kvart i 8 tåget från Kunsbacka till Göteborg för att träffa Anne. 
Mamma va ute med hunden och min lillabror låg och sov. Och jag vågade inte väcka honom. Jag var så chockad över att äntligen får se de där pluset, jag bara skakade och visste inte vad jag skulle ta mig till. 

Min mamma känner mig allt för väl, hon såg på mig med en gång att de var något. Hon såg min chockade blick och fråga vad det var med mig. Och jag fick stammat fram att hon skulle bli mormor igen till våren.
Hon blev ju superglad och kramade mig och jag börja ju störtlipa. Hon tittade på testet och sa. "Ja, Kim, du är så gravid man kan bli." Sen frågade hon om ja va ledsen på ett dåligt sett. Men jag var ju bara så chockad och glad att jag grät av lycka. En helt underbar dag. Oförglömlig. När jag berätta det för Daniel, börja han gråta. Han blev så glad över att vi skulle ha barn. Han blev helt tyst i telefonen och sen hörde jag att han grät. Och trodde han hade ångrat sig. Men så sa han att detta var en av de lyckligaste dagarna i hans liv. 
*Vänta bara tills han håller i sin son eller dotter för första gången, det kommer vara ren lycka och glädje man kommer se i hans ögon den dagen* 
Så idag 200 dagar senare (cirka) sitter jag och fajtas med bebis som gärna trycker upp sin fot under mina revben och trycker på utåt. :) Detta är kärlek och lycka för mig just

Plus 1/9-2009 Klocakn 06.55