Tisdag idag. Och jag fick för mig att det var Måndag.
Daniel ringde och väckte mig vid 9 och sa att jag skulle gå ut med nycklarna till HANS bil till Andreas. Jag sådär härligt nyvaken bara satt och tittade in i väggen och frågade dumt, -Vadå din bil??.
Då sa han att hans bil inte ville starta i morse, så han fick ta min bil för att komma till jobbet, och inte tänkte han på att vi skulle på föräldrargrupp sen, vilket inte jag heller gjorde faktiskt och kläcker ur mig, -Men vrf ska du ha igång den jag ska ju inte någonstans ändå.
SMART!!
Då säger han, -Jasså det ska du inte?
Och dumma jag slår mig själv i pannan och säger jo, visst fan det var ju de idag. Sen satt vi och diskutera lite hur vi skulle göra. Får inte Andreas igång bilen så skulle jag låna Andreas bil. Men jag hoppas innerligen och håller tummarna för hela slanten att jag kan ta våran bil in till stan sen. Är inte så förtjust i att låna andras bilar. Jag vill inte känna mig dum om det skulle hända något med andras bilar. Sen känner man ju sig mer hemma i sin egen bil.  

Vaknade idag med en väldig ryggvärk och en bråkig mage. Kan inte komma på att jag ätit något jag inte borde:/. Men ibland måste ju någon del bråka med mig när de gäller min kropp. Jag tror inte de gått en hel vecka utan krångel sen jag var 14 år gammal. Men sånt är livet. :) Alltid är det något. Men nu blir man ju lite tveksam över vad de kan vara, när man är där jag är..
Mår illa gör jag med. Kan inte äta, men måste för bebisen skull. Har ingen matlust alls.

// Kim