Idag är jag mycket arg och ledsen. Jag bestämde mig redan i morse för att ta mig en tur till Kungsbacka och hälsa på mamma. Och Nikita skulle få leka lite. Så åt jag frukost, tog på mig och putta in Nikita i bilen och körde. Tänkte att detta är en början på en jätte bra dag. Humöret var på topp och jag kände mig hur glad som helst. Och allt gick toppen och vi kom ut på motorvägen, bara ett par kilometer innan Fjärås så dör bilhelvetet (ja när jag kör). Okej, få inte panik tänkte jag, och körda av till vägkanten, satte på varningsblinkers och väntade. Fick igång den 1 minut senare. bara 2 minuter senare dör den igen och samma procedur vänta och starta. Tog 2 min så dog den IGEN!! Då började jag bli irriterad, och så dog den en fjärde gång och då ville inte bilfan starta!! Då trodde jag att jag skulle be någon hämta den och köra den någonstans så jag slapp se den.
När ja väl fick igång den, ringde jag pappa och försökte vara lugn. Då tog det ca 3-4 minuter innan den dog IGEN!! Och då pratade jag med pappa och han skulle se om han var ledig ikväll. De kanske han inte var, men han var tvungen att avsluta och jag skulle kasta svärord påbilen så han fortsatte med sitt jobb och jag satt och svor över hur dum bilen var mot mig. Jag var ju så lycklig över att den inte dött på nästan 1 månad.
Sen körde jag av i Fjärås och tror ni inte den DOG i korsningen?!?! Jo där står jag och kan inte göra ett skit, den första som kom bakom mig såg ju att jag hade varningsblinkers på och körde om, men andra bilen stod där som ett jävla fån och idiot och bara väntade på att jag skulle köra. Vilket inte gick.. Så då blev jag bara ännu mer stressad, men i gammla gubbar med hatt`s hjärna finns inte att en bil kna krångla och gör den de så kanske den exploderar! Så när jag väl dick igång den efter 5 min så funka den hela vägen till Kungsbacka. Men jag ringde Daniel och nästan grät i telefonen, och han kan ju inte göra nått men lite stöd hade inte vart fel. Men fick bara "vad ska jag göra åt de då??" Visst han kan inte göra nått, men se till att laga fanskapet som du sagt att du ska göra sen du köpte den kanske inte satt fel.

Ja, sen var vi och släpte hundarna i en inhägnad som är till för det, och jisses så glada dom var, och dom lekte som bara den, sen komdet en man med 2 hundar, en tysk spets och en Sibiren Husky (stavning??) Och huskyn var ganska mycket högre än Nikita och vi hade hittat hennes överman! Hon gömde sig bakom mig eller sprang iväg med svansen mellan benen. Det var inte fel kan jag säga, nu var Nikita underlägsen och hade någon som är mer dominant än henne över sig. Det gjorde inte fel alls. Hon måste ju lära sig att hon är inte störts hela tiden;)

                               

Sen åkte jag och Nikita hem igen, och tror ni inte bil fan stannar 2 gånger till. Men körde innevägen och inte motorväg hem, så de kändes något bättre om den skulle få för sig att dö. Men ändå. Jag trodde jag skulle börja gråta. Och rignde Daniel för att prata med någon, men han svara i vanlig ordning inte. Så han ringde nu när vi kom hem och att jag fick skylla mig själv. Vadå? Är det mitt fel att bilen dör? Eller?? Ja nu vet vi alla fall att det är vad han tycker.  Och han tycker att jag då kan sitta hemma istället. Snart börjar hans klagande om att jag bara sitter hemma och att det är jobbigt att lyssna på mitt gnällande över att jag inte har några att umgås med. Gud så konstigt när man fan inte kan eller får åka någonstans.

Men nej nu ska jag rycka upp mig och torka tårarna..

// Kim