Vi lever och mår bra. Bebis är kvar i magen där den ska stanna några veckor till.
Ringde in igår till förlossningen, men kände inte att jag fick någon hjälp. Blev mest besviken, för jag trodde jag skulle få lite hjälp. Men icke. Ficka bara höra att de var förvärkar och att om det var en förlossning på G så skulle dom stoppa den. För i Varberg får man inte föda förren man gått 34 hela veckor och 6 dagar alltså 34+6.
Och igår var jag på 34+4. Så frågade även hon i telefonen om jag känt bebisen röra sig eller sparka. Och det hade jag inte sen ca halv 6 på morgonen och det var inte mycket rörelse. Ja, då vet du ju att den lever och har inget att oroa dig för var vad jag fick höra. Och när jag ringde var klockan 12.15.  

Vadå ska jag inte vara orolig?? Detta är mitt första barn, jag är orolig för minsta lilla att det lilla livet inte ska få vara hos oss. Minsta lilla att den inte rör sig gör mig nojjig ända ut i fingerspetsarna.
Men tur var att klockan blev 5 då kom de spark efter spark, sen var de vila fram till ca 8 då börja de och höll på konstant. Det kunde inte göra mig lyckligare. Men jag tycker de var fel av hon på Förlossningen att säga så..

Igår var vi borta hos Dennis och åt middag. Grillat och potatisgratäng. Mycket gott och efter maten spelade vi TP(minns inte hela namnet, ett frågespel ialla fall) och det tog sin lilla tid och klockan han bli 11 så vi bestämde oss att åka hem, vi var rätt trötta båda 2. Idag så har jag inte ont längre. Men de där jädra trycket är fortfarande kvar, men de kan jag nog inte göra mycket åt tyvärr.
Undra vad vi ska hitta på idag, vill inte sitta hemma. Det är ju så tråkigt..

// Kim