Vet att jag e super usel på att uppdatera men att gå från att skriva ca 3 inlägg om dagen och bli attackerad på det sättet som jag blev, och till att bli den som nästan glömmer av att jag har en blogg att skriva i, det är tragiskt.
Men jag tappade gnistan att skriva om mitt liv när jag blev påhoppad om massa grejjer som inte va sanna. Det kändes kränkande att en helt främmande människa skriver i kommenrarerna att jag bara låtsas va gravid är inte kul. Det kändes som att hela världen tror att jag ljuger om det, och det var nog mest det som gjorde att jag tog bort den gammal bloggen.

Men jag ska försöla göra mitt bästa för att få denna bloggen att bli lika bra och så småningom ta bort lösenorden och bli en mer öppen bloggerska. För det är ändå något som jag tycker är roligt. Många kanske inte förstår det roliga i det men det är en del av mitt liv att få skriva. Jag har skrivit så länge jag kan minnas. Varje gång jag hade någon som tryckte och ville komma ut, skrev jag ner allt på ett papper. Visade det för en vuxen som sedan kunde komma och prata med mig om det jag skrivit. Det kunde vara allt från att jag inte trivdes i skolan till hur jobbigt det var att jag inte fick träffa min mamma under ett par år.

Men nu ska man inte tänka bakåt, utan frammåt och på dagen som är. Och på det man har nu och vara lycklig för det man har. Och jag kan inte säga något annat, för jag trodde aldrig jag skulle hitta denna lyckan som jag hittat. Inte heller att jag skulle vara den som jag är idag. Jag är glad på ett sätt att jag är den jag är och det är för att såpass många runt om kring mig accepterar mig för den är och ingenting annat.

Men nu ska jag avrunda och börja med maten. Det blir mat lite sent idag. Men det gör inget..

// OneBabyOne