Satt och lyssna på en låt som berörde mig kändes som d va mina egna ord och tankar. Så ja kände att ja behövde skriva av mig lite.

Ibland måste man skriva av sig. Allt ja skriver är känslor från nu och förr.

Att bli sårad är inte lätt. Att sen försöka stå på egna ben och bygga upp allt igen, det är svårt. Alla tror att allt är så bra. Men det är få som vet min hemlighet.

Finns många gånger som jag känt mig trasig. Tänk att männiksor jag älskar har lärt mig hata.

Det finns så många gånger jag gråtit för ett helt liv.Så många gånger som jag vart ensam. Försöker så gott jag kan för att få ett sånt liv som jag levt.

Tänka alla gånger som kärlek till alla jag älskar har satt mig i skiten. Tänk alla nätter jag legat vaken och tänkt på allt som gått fel i mitt liv. Har tänkt på att allt jag gjort kunnat gå så fel.

Det här är ingen saga, det är min verklighet. Min sanning.

Ofta har jag gått och mått dåligt, har inte orkat göra något. Bara suttit och tittat. Tänk dig att gå och må dåligt och inte få den hjälp man behöver och vill.

Ofta har jag tänkt att mitt liv inte är värt att leva. Men nu finns det en anledning att leva. Och det är Daniel. Han lyser upp min dag när den är mörk och grå.

Det finns tillfällen som mitt liv har rasat. Då  jag inte orkade ta mig upp igen. Men har efter ett tag fått en hjälpande hand, men när handen släpper trillar jag igen. Och får börja om.

Tänk alla vänner som vart vänner på låtsas. Sagt att dom ska hjälpa mig, sagt att dom ska älska mig. Men ingen har hållt vad dom sagt. Bara tagit det som vart mitt.