Skötväska
Hitta en på Stadium, som jag har hört att många använder som just skötväska.
Den är billig och snygg. Och den passar till barnvagnen:) Den finns i 4 färger, men jag har valt den svarta.. Så jag ska köpa den hade ja tänkt om jag inte hittar någon annan jag fastnar för..
Ny vecka idag♥
Barnet:
Barnet växer mycket och ökar nu från drygt ett kilo till tre och ett halvt kilo på bara tio veckor. Barnet vaggas till sömns av mammans rörelser och vaknar ofta när hon lägger sig. Den dygnsrytm som barnet har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln, men det är inte säkert. Barnet hör många ljud inifrån mammans kropp, bland annat ljud från mammans hjärta och mage. Ljud från magen kan i vissa fall uppgå till så mycket som 80 decibel vilket kan jämföras med en kraftigt trafikerad gata.
Mamman:
Det är vanligt att brösten läcker råmjölk "kolostrum" redan nu. Det brukar inte vara fråga om några stora mängder, men det kan det vara bra att införskaffa en skön amningsbehå utan byglar som du kan ha om natten.
Om förvärkarna upplevs som smärtsamma är det en signal om att allt inte står rätt till. Detta inträffar vanligtvis efter en lång arbetsdag eller då du är jäktad. Ta det lite lugnare och förkorta gärna dina arbetsdagar. Om du får kraftiga sammandragningar brukar man kontrollera livmoderhalsen för att se att den inte är försvagad och öppnar sig i förtid. Om så är fallet kan sjukskrivning vara aktuellt för att man ska kunna vila. Ibland rekommenderas en kortare tids sjukhusvistelse och/eller läkemedel som stoppar sammandragningarna.
De flesta föräldrar kommer nu att börja eller har redan påbörjat en föräldrakurs eller förlossningsförberedande kurs.
Bilder på magen kommer ikväll. :)
// Kim
200Dagar avklarade 80 återstår
Idag har jag vart gravid i 200 dagar. Har 80 dagar kvar till beräknad födsel.
Egentligen har tiden gått super fort. Det var ju den 1September som jag testade mig och fick ett plus på stickan, och jag trodde inte mina ögon. Jag minns det så väl. Klockan var väl ca 06.55 och jag hade gått upp för att få i mig något att äta för att jag skulle ta kvart i 8 tåget från Kunsbacka till Göteborg för att träffa Anne.
Mamma va ute med hunden och min lillabror låg och sov. Och jag vågade inte väcka honom. Jag var så chockad över att äntligen får se de där pluset, jag bara skakade och visste inte vad jag skulle ta mig till.
Min mamma känner mig allt för väl, hon såg på mig med en gång att de var något. Hon såg min chockade blick och fråga vad det var med mig. Och jag fick stammat fram att hon skulle bli mormor igen till våren.
Hon blev ju superglad och kramade mig och jag börja ju störtlipa. Hon tittade på testet och sa. "Ja, Kim, du är så gravid man kan bli." Sen frågade hon om ja va ledsen på ett dåligt sett. Men jag var ju bara så chockad och glad att jag grät av lycka. En helt underbar dag. Oförglömlig. När jag berätta det för Daniel, börja han gråta. Han blev så glad över att vi skulle ha barn. Han blev helt tyst i telefonen och sen hörde jag att han grät. Och trodde han hade ångrat sig. Men så sa han att detta var en av de lyckligaste dagarna i hans liv.
*Vänta bara tills han håller i sin son eller dotter för första gången, det kommer vara ren lycka och glädje man kommer se i hans ögon den dagen*
Så idag 200 dagar senare (cirka) sitter jag och fajtas med bebis som gärna trycker upp sin fot under mina revben och trycker på utåt. :) Detta är kärlek och lycka för mig just
Plus 1/9-2009 Klocakn 06.55
Funderingar...
Kan den inte bara försvinna. Men vissa säger att våren kommer om ca 6 veckor. Men jag tror inte det. Det känns som att den aldrig kommer komma. Men efter denna helvetes vinter hoppas jag att det blir en sommar utan dess like. Det ska vara sol ofta och det ska vara VARMT framför allt. Sen kan regnet komma framåt slutet av September.. Så blir jag nöjd. Men jag vet att det bara än en önskan och att de inte kommer hända. Tyvärr..
Idag har suttit och pratat förlossing och tiden efter med en kompis. Hon sa att förlossningen var det häftigaste hon vart med om. Fast att det var ren pina och smärta i det hela. Hon sa även att för henne, så de sista centimetrarna som hon skulle öppna sig, 6-9cm så trodde hon att hon skulle skita ner sig. Det kändes precis så sa hon. Det kan jag nästan tänka mig med tanke på att bebis trycker på neråt..
Jag är förberedd på allt i princip. Att det kommer göra sjukligt ont eller onaturligt ont. Och att allt kan hända.
Men mina tankar åter går hela tiden till förlossningen då jag har börjat tänka mer och mer på det. Och det kanske inte är så konstigt. Det är ca 11 veckor kvar tills jag är beräknad.
Jag har funderat på att kanske skriva ett förlossningsbrev. Men att börja nu kanske är förtidigt?? Eller??
Eller kanske är det en mental förberedelse för mig själv. Det kan nog bara jag veta. Men att börja skumma på det kanske inte är fel. Trotts allt finns det huur mycket som helst kvar att göra.. Vi har ingeting i princip hemma till bebis. Vi har:
*Barnvagn
*Spjälsäng
*Babysitter
*Gåstol
*Matstol
Sen har vi INGENTING mer. Så det kommer va mycket att göra nu. Så det kanske inte är en dum ide att läsa på smärtlindringar och förlossingsställningar. Och kanske börja skriva ner mina önskemål inför denna stora dag.
// Kim
Ny vecka idag♥
Barnet:
Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås mycket med. Testiklarna finns just nu i ljumsken på pojkar.
Mamman:
Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.
Nu besöker du din barnmorska varannan eller var tredje vecka, beroende på hur du mår och vilket stöd du behöver. Varje besök tar cirka 30 minuter och varje gång mäter man ditt blodtryck och din mage samt lyssnar på fosterljuden.
// Kim
Måndag 15/2 ... Rubriklös!!
Tog en helg paus i helgen. Har inte hittat på något speciellt så men i Lördags så var vi hos mamma på 1-års kalas för Fanny. Tårta och kakorna var mer intressanta än presenterna. Av oss fick hon Duplolego. En trakor med kärra och "höbalar". Visserligen från 2 år. Men dom legobitarna är ju mega stora. Men den var mycket skojjig ialla fall:)
Sen på kvällen åkte vi ut till björn och åt pizza och tittade på film med Björn och Anton. Det blev Iceage3. Jag vet, men barnasinnet och kärleken till barnfilmer kan INGEN ta ifrån mig.
Så vi var hemma runt 11 på kvällen skulle jag tro. Då var det dirket in i sängen, var jätte trött.
Igår "Alla hjärtans dag" spenderade jag till att diska och göra lite ordning i köket. Och småbråka med Daniel. Ingen av oss är så jätte pigga och glada på söndagar så de blir lätt att vi kommer ihop om saker som vi inte håller med den andre om. Men vi löste det tillslut de ät huvudsaken.
Idag har vi vart på körskolan och körde dubbellektion från 8.00-09.20. Det gick bra och fick mycket beröm. Och fick även höra att min bebis kommer åka mycket säkert med mig. Det lättar mitt samvete.
Sen åkte vi till Varberg, för det var dax för Barnmorskan klockan 11.00. Men gick till expert först och fixade kort som ska fästas på pappret som ska skickas till VV sen. Dom tog ju inte kort på VV:s kontor i Onsdags. Så sen när de va gjort hade vi ca 30 min kvar så vi gick in på H&M och köpte en BH till mig, då min jag köpte innan jul är myyycket förliten.
När vi väl satt hos BM så vägde jag mig, och står stilla. Det tyckte BM var en posititv sak. För jag får ju inte gå upp så mycket. Sen tog vi blodsocker, blodtryck och Hb.
Och det ända jag kommer ihåg var Hb:et som låg på 118.
Sen när vi va på hennes rum så lyssna vi på hjärtat som låg på 140-145, och mätte magen, det berömda sf-måttet och det låg på 27, så jag låg bra till med alla värden. Och det var ju skönt att höra.
Jag fick även en broschyr om amning, för de prata vi lite om. Det var mest om min syn på det och jag sa ju som det var, att jag skulle försöka så länge som möjligt, och funkar det inte så funkar det inte.
Fick även med papper om min blodgrupp med mig hem som ska ner i BB-väskan sen.
Imorgon blir det att åka till körskolan igen och köra dubbel lektion, men efter de vet jag inte alls vad jag ska hitta på. Daniel kan ju inte hämta mig, så får nog fråga folk om dom har lust att hitta på nått imorgon. Så får se vad som händer..
// Kim
Bilder...
Ser lite roligt ut, jag vet. Men eftersom jag bara går hemma och inte gör något så skiter jag i hur jag är klädd:)
tröjan är i minsta laget, men de blev bilder ialla fall:)
3:dje trimestern
Satt och pratade med en kompis förut och hon frågade hur långt gången jag var och så. Jag svarade såklart v28(27+1) Och att det var en vecka kvar tills jag var i 3:dje trimestern. Det gick en timme och jag var inne på hemisdan Familjeliv, och kollade lite allmänt på min egen sida och gick in på pliken min graviditete, och till min största förvåning läser jag att jag redan nu är inne i 3:dje trimestern. Fick mig ett löjlig men välförtjänt skratt. Att jag missade det i morse när jag uppdaterade vilken vecka jag var i. Totalt blind är jag.
Så jag är nu inne i den 3 och sista delen av min graviditet. Denna delen som för många är den jobbigaste. Men egentligen händer ju inte så mycket under dessa sista veckorna. Magen blir större, barnet gör sig redo att komma ut. Man känner sig stor och klumig om inte sämst på att tillfredställa sin partner, med en mage som är i vägen.
Den 1:a trimestern va ju detta som hände för mig, jag fick reda på att jag var gravid, mådde illa. Mådde ju riktigt dåligt, spydde ju konstant. Fick foglossning redan i vecka11.
Sen 2:a trimestern blev foglossningen värre, Ultraljudet ägde rum, förstasparkarna kom, kändes och sågs på utsidan.
Och nu 3:je vad kommer hända nu?? Det är den stora frågan..
Ny vecka idag♥
Barnet:
Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är
omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter.
Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga.
Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma.
Vad tror du att ditt barn drömmer om?
Mamman:
Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig.
Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger
ifrån om du tar i för mycket.
Då kan du få sammandragningar vilket innebär att
livmodern drar ihop sig och blir hård.
Det kan komma när du går fort eller är kissnödig.
En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder,
för att den ska släppa behöver du stanna upp.
Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara
ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig.
Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare.
Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som
det ska och att kroppens värden är goda.
Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.
Blev ju inget inlägg om ny vecka och likande igår så kompenserar er med det idag istället:D
Idag kommer förhoppningsvis bilder på magen. Med, men har de inte kommit in rågra innan klockan 18.00 ikväll så skicka en kommentar och påminn mig. Mitt minne har blivit otrolig taskigt..
Lycka
Varför denna osäkerhet?
Jag vet inte vad det är jag känner egentligen. Bara massa hormoner hela tiden, är så trött på dom. Varför kan jag inte få vara mig själv under graviditeten?? Allt hade vart så himla mycket lättare då.
Just nu känner jag såhär;
Jag kommer att vara den som har "huvudansvaret" för allt vad bebis är förnågot när den lill* är här. Jag är den som kommer få sitta hemma hela helgerna och glo in i väggen, amma, trösta, natta, byta kläder och byta blöja. Inte för att jag har något emot det. Bara det att den känslan av att få vara själv om att ta hand om vårat barn, och Han är någon annanstans, är enormt påfrestande och jobbig. Och det är inte så man vill ha det. Vill ha honom hemma på helgerna se en film tillsammans. Han kan få byta blöjan eller rapa efter att bebis ätit. Jag vill se allt det där. Men det känns som att, han jobbar på dagarna, och helgerna kommer han vara någon annanstans. Och inte en jävla själv där ute förstår vad jag säger. Dom bara säger till mig att det är så det är att bli mamma. Man blir fast (bunden) till barnet tills det får egna vingar och flyger ur boet.
Och när jag svarar med att pappan har en roll i föräldrarskapet och har ett ansvar dom med, så får man bara tillbaka "Sätt lite krav, det är upp till mig!!!"
Men va faan, är det upp till mig att säga till en man att Hallåå?? du har ett barn, du kanske ska hjälpa till att ta hand om det. ?? Nej, det ska vara en självklarhet att föräldrarna ska ta del båda två i att ta hand om ett barn. Inte bara kvinnan.
Är det ett straff, bara för att det är JAG som blir gravid. Det är min kropp som blir gravid. Är det då också mitt straff att vara hemma, inte kunna få träffa folk eller något liknande. Tänk om jag vill gå på bio eller åka och shoppa med en vän? Ska jag säga nej då bara för att jag inte satt krav och det är upp till mig om den andra parten tar sitt ansvar??
Jag blir så trött på vissa människor asså.
Okej, nu är det så att detta är bara en känsla! Inget annat. Men med tusen eller rättare sagt miljoner extra hormoner i kroppen, fungerar jag inte som jag ska.
Och jag vet (lägg märke till VET!!) att Daniel kommer ta sitt ansvar. Han har till och med sagt att han hellre är hemma med mig och sitt barn, än att gå ut med kompisarna och festar. Och vill jag såsmoning om gå på bio med en vän. Då är det inget problem. Bara jag säger till så han vet.
Blir bara så jävla arg på folk som säger till mig att jag får skylla mig själv att jag skaffar barn. Och osäkerheten den finns hos varje kvinna som ska ha sitt första eller andra eller trejde eller fjärde (osv) barn. Man är osäker, och jag tror att den osäkerheten ligger ofta hos en förstföderska som inte sett att det kommer bli bra, han kommer ta sitt ansvar. Speciellt om det är bådas första barn. Och jag är fullt medveten om att en pappa blir inte pappa förrän han ser och håller i sitt barn. Men jag kan inte heller påstå att jag känner mig som en mamma. Jag håller på att bli mamma. Jag blir inte mamma till mitt barn förrän jag har fött det.
"När ett barn föds, föds även jag, men som mamma"
Vi båda älskar detta barn oerhört mycket och det finns inte ord som kan beskriva kärleken. Så är det bara. Men ingen av oss blir mamma eller pappa förrän barnet är fött. Det är så som jag ser det.
Oj vad tiden har gått..
Provade att skriva på magen förut, och oj vad de börja bökas där inne. Så de ska Daniel få testa sen med hade jag tänkt så kanske han kan få känna sprarkar för en gångskull. Han har ju inte känt dom än stacakarn. Dom som är så mysiga. Säger jag som får känna varje dag. Men det är något speciellt som en man får uppleva när han känner sitt barns rörelser. Han har försökt prata och många gånger har han fått svar genom en spark eller 2, bara att han har inte känt de. Bara att jag sagt att den svara med sparkar eller att han sett utanpå magen att de sparkas. Tycker det är synd om han ska miste om en sån känsla som det är att känna sparkarna.
Igår prata jag med min pappa för första gången på ca 2-3 månader. Och vi prata mycket om körkortet och även bebis. Och han sa nått som gjorde mig väldigt paff. Han och hans fru har köpt en present till lill*n. Jag visste inte vad jag skulle säga. utan mest sa nått i stil med, va snällt av er. Så sa han att det är ju inget stort eller så, men nått ni kommer få användning för. Så sa jag det spelar ingen roll, jag tycker att det är tanken som räknas.
Jag personligen anser att det behöver inte vara en hög med dyra kläder eller något annat sånt som kostar mycket eller är "stort". För mig spelar det ingen roll, om de så vore en napp eller en liten babyfilt, så är det tanken som räknas. Man behöver inte komma med presenter heller. Bara det att man visar att man är glad över att ett till mirakel är välkommet. Det gjorde mig glad att han sa det. För, för mig så betyder det att han tagit åt sig vad jag skrev till honom i brevet och vill vara en del av vårat liv. Och det betyder otroligt mycket för mig.
Ny vecka idag♥
Vecka 27(26+0)
Barnet:
Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en
riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt,
men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad.
Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo.
Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar
av att ta emot modersmjölk.
Mamman:
Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln.
För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela
graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem.
Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.
Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen.
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten,
ofta störs man av att man måste gå upp och kissa.
Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet.
Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer,
men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.
Måndag 1/2 99 dagar kvar och lite om skötbordstankar
Har nästan precis vaknat, Nikita väckte mig och tyckte att jag skulle gå upp. Så jag gick snällt upp. Och nu står hon i fönstret och morrar. Det finns inget att morra åt. Men om jag känner min vovve rätt så morror hon åt snöflingorna. Dom e jobbiga när man är på insdan men super skojiga när man är på utsidan. Snö förhuvudtaget är jätte skoj. (Tycket inte jag) Och kallt är det inne med, känner mig börtskämd som önskar att vi kunde få värmen levererad. Det är ju vad jag är van vid. Men nackdelen med att få värmen levererad är ju att man kan inte ha de sådär varmt och gott som man vill ha de.
Cicci är i skolan idag och Andreas vet jag inte vart han tagit vägen. Ser inte hans bil. Så jag får snällt gå ner. Jag är för snäll ibland:) Går och eldar trots att jag inte "får" för min kropp. De räcker jag börjer mig för mycket för att ta upp en ved och slänga in så känner jag hur de spänner och hugger i hela bäcknet. Har fått foglossning framtill nu med. JÄTTE MYSIGT!! Nej!!! Så de tar sin lilla tid när pannan har slocknat, men när dne väl är igång så är det inget som tar tid. Mest bara den tunga veden som jag tappar på fötterna som får höar alla svordomar;P
Men men, är ingen hemma så måste jag ju elda så jag inte fryser och då är det bara att le och se glad ut och göra det. När vi satt och titta på blåsningen igår, så under reklamen så gick jag på toa och hör att Daniel ropar på mig, men orkar inte svara, utan tänkte att vill han säga nått så får han säga det när jag är tilbaka. Så hör han att jag går i köket och ropar "-Älskling, här är ju ett skötbord, det är la snyggt??" Va tänkte jag, måste drömma. Men så när jag kommer in i vardagsrummet, så ser jag att han fått ta på en Ikea katalog som jag fick med en tidning som hette "Vi föräldrar Gravid" (tror jag). Så visa han mig den och sa att den va fin, tyckte han. Men så såg han en annan bild på ett skötbord som hade hyllor runt omkring sig som var många lådor och sånt på för ca 1.400. Så sa han "-Den då? Det var ju inte nått farligt pris för allt det." Och lilla jag som redan är påläst om dessa skötbord visste att man fick bara själva "byrån" som är skötbordet för det priset sa att man inte fick med allt. Så vi gick in på Ikeas hemisda och titta lite. Så det första skötbordet han tyckte om ville han läsa om. Och fick då se att det fanns i färger, så säger han att björk var mycket finare.
1:a skötbordet
995kr kostar dessa skötbord. Och vi fastna båda två för den i björk, så om jag inte känner Daniel fel, kanske vi ska köpa den:) Den vita va inte riktigt, nej den e färglös, eller vad man ska kalla det. Och ioch med att vi har en mörk spjälsäng så passar björk bättre.
2:a skötbordet
Visst lockar de för det var ju väldigt snyggt. DOCK fick man ju bara den byrån som barnet ligger på för de priset.
Idag är det den 1 Februari och jag har 99 dagar kvar till beräknad förlossning. Ojoj.. nu bara för att ja tänkte de sparkas de i magen.. Hmm...
Nej, nu ska jag btra byxor och pallra mig ner till pannan och sen gå ut med Nikita. Hon är nog kissenödig skulle jag tro.
// Kim
Till dig..♥
♥Denna låten är till mitt älskade barn i magen.. "Mamma&Pappa älskar dig"♥
Onsdag 27/1 Ignorerade tecken och lycka..
Men sitter på youtube och klickar runt, och ofta när jag gör det kommer det alltid en låt eller flera som jag känner till eller kommer ihåg. Idag hitta jag en låt som vi sung när jg komfimerades.
Den är otroligt vacker denna låten och på den tiden när jag inte riktigt hade huvudet på skaft förstod jag inte riktigt grejjen med låten, men nu fårstår jag allt!
Ska snart ner och starta en maskin tvätt, sen ska jag sätta mig och FÖRSÖKA plugga lite. Men motivationen är NOLL!! För en stund sen satt jag här och tänkte på tiden innan jag va gravid, runt där jag belv gravid och att jag total ignorerade alla tecken för som vanligt trodde jag kroppen spelade mig ett spratt och att min fina vecka skulle komma vilken dag som helst. Men veckorna gick, och inte någon fröken röd kom. Och jag struntade ju så klart i det och ryckte på axlarna och tänkte "Den kommer vilken dag som helst, har ju sån mens värks jag alltid har dagarna innan". Men nej, värken satt kvar i 2 veckor, och ingen fröken röd. Så började jag må lite smått illa vissa kvällar, och tröttheten blev bara värre, trodde jag höll på att bli sjuk. Så träffade jag Heidi måndag den 31Augusti, och vi beslöt oss för att ta en cheesburgare och cola på donken. Så sagt och gjort. Och jag minns hur äckligt colan smaka. Och jag älskar cola i vanliga fall. Men tänkte att det måste vara just denna colan. Så på vägen hem till mamma köpte jag en cola på flaska, en sån 50cl. Och den smaka lika konstigt och äckligt. Så tänkte jag för mig själv att, men jag måste ju ändå förbi apoteket och köpa tabletter mot magkatarr. Så plockade med ett gravtest. Men tänkte för mig själv "Vrf gör jag de? Det kommer va negativt i vilket fall". Men så kom jag hem till mamma, gömde test i min väska och gick och satte mig i soffan och myste med Sally. Den lilla tjockisen.. (hon var då) .
Så kommer mamma in från balkongen och bara kläcker ur sig. "Men du Kim, har du testat dig än? Eller har mensen kommit?" Så suckade jag och sa "Nej, men jag orkar inte testat mig, blir bara negativt ialla fall. Jag väntar in min vecka istället". Så frågade hon hur sen den var. Så fick jag tänka till och svara "Ca 3 veckor eller 4". Hon visste dock inte att jag hade ett test gömt i väskan.
Dagen efter den 1 september. Så gjorde jag ju testet och resten vet ni. Annars får ni säga till så får ni ännu en uppdatering om chockad jag var när jag såg ett stooort pluss:D
Mitt liv kommer aldrig bli det samma som innan. Men det är jag faktiskt glad över. För då kommer det finnas en person till i mitt liv som förgyller dagen med guld. Men redan nu innan jag vet vem den lill* är och så, så känner jag att detta gör mig starkare och säkrare på att mitt liv tillslut kommer få en underbar vänding och att jag finner lyckan som är den absoluta. Tillsammans med Daniel, knodden, Nikita och min övriga familj.
Jag har ironiskt nog glömt hur det är att ha mens varje en gång i månader och hur det är att vara smidig och kunna böja sig utan att en mage är ivägen. Hehe, ja, jag menar det. Jag har glömt hur det var innan jag blev gravid!!
Ny vecka idag♥
Barnet:
Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre,
skelettet hårdnar alltmer och lungorna utvecklas.
Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon.
Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret
Mamman:
Det är vanligt att man får häftig kramp i till exempel
vaderna när man är gravid, ofta när man sover.
Undvik att sträcka på tårna. Om man trots allt känner en begynnande
kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln.
Det är inte ovanligt att du får ryggproblem och måste vila mer.
Be din partner om massage, avlasta genom att ligga på golvet med underbenen på en stol.
Egna anteckningar:
Kanske ska börja och börja summera lite grann, det är trots allt 14 hela veckor kvar.
Nu har det ialla fall börjat sparkas ordentligt där inne. Och att bebisen hickar har jag kännt ca 2 gånger.
Jag tycker veckorna går så fort så det känns lite som att man inte hinner med. Och BM-besöken blir ju tätare nu. Men än så länge ser allt toppen ut, (och det ska det ju fortsätta göra) det är väl bara mitt stackars järnväde som barnmorskan inte tyckte bra om, så ska försöka komma till ett apotek nu i veckan så jag kan börja med dessa järntabletter. Fast det var ju en ny form av järntabeltt som var en brustablett.
Tisdag 26/1 Bm-besök.
Men nu ska jag avsluta skriver ikväll, vi ska till Magdaleena och Magnus i Varberg nu. Träffa dom för första gången. Spännande spännande. Men ni får har det toppen så länge..
// Kim
Lite underhållning..
De va dom det:P Inte dom bästa men men.. det är bilder:D
Mycket delade känslor
När jag sitter här i min ensamhet så är finns det en tanke som kommer upp ganska ofta.
Jag tror inte jag riktigt tagit in att jag om ca 3 månader är mamma. Fast att jag känner sparkar, och sett det lilla livet på UL så är det något som inte klickar!
Känner mig rätt kass som inte ens kan ta till mig det lilla livet redan nu i magen?! Vad är det för fel på mig.
Magen växer, sparkarna blir fler och hårdare. Eller är jag bara rädd för vad som kommer komma?
Jag vet inte själv. Jag är väldigt ledsen över att jag inte kan ta till mig att jag faktiskt är gravid och ska ha barn. Det känns så overkligt, kanske bara det som gör att jag inte riktigt kan ta in allt.
Daniel har förståt att jag är gravid, och att vi ska ha en liten snart, trots att han inte ens känner sparkarna:S Han känner och känner men känner dom inte, ändå sparkas det rakt i handen på honom. Han ser utanpå magen men känner inte!?
Han säger att jag bara är löjlig och visst fattar att jag är gravid. När han säger så blir jag ju så klart ledsen och vill att han ska förstå mig. Men han gör inte det. Jag läser om allt som händer i magen för varje vecka. Men han har inte ens öppnat en bok, eller kollor sidor på nätet. Han frågar mig och tror att jag ska veta allt. Önskar att han kunde visa lite mer angagemang. Eller är jag orättvis då? Han följer med mig till MVC. Men sen då?
Det är ju han som ska fatta först nu att det är barn på väg. Inte jag. Kommer nog fatta det samma dag som förlossningen sätter igång eller först när det lilla livet ligger på min mage alldeles kladdig och helt undertbart vacker. Samtidigt i all denna röriga känsla så längtar jag. Vill bara att tiden ska gå fort fort fort. Jag vill inte vänta längre. Jag vill veta vem det är som gömmer sig där inne. Om det är en HAN eller om det är en HON.
Det är mycket jag vill se och veta. Trots denna känsla.
Mycket delade känslor..
