Orkar inte lägga tid på det längre
Har jag lärt mig att vifta bort det där dåliga? Och titta bort?
Du är säkert en jätte go person, men jag kan inte med dig efter vad du har gjort. Ljugit och låtsats. Du är luft. Dock tror jag inte att jag skulle kunna klistra på smilet och vara trevlig om jag skulle stöta på dig. För det förjänar du inte i mina ögon. Men att försöka är att nå lite längre fram, men jag kan inte garantera vänlighet.
Ny skapande. En ny dikt..
Skrevs Fredagen den 12 Augusti
Hur vet jag att min väntan leder till något jag vill ha?
Hur vet jag att min kärlek är nog för dig?
Många gånger tänker jag att jag måste ta steget ut vår sista dans.
Men när steget tas, faller jag tillbaka och känner starkare än förut.
Jag försökte streta emot känslan inom mig,
Men kärleken är större och starkare än jag
klarar av när du inte är hos mig.
Saknaden är olidlig och får mig att lida var gång
som du kommer på tal eller gästar mina tankar.
MInnet av din röst och din beröring får mig
att ligga vaken hela natten.
Vill inte men de gör att en tår rinner ner för.
Men nu när jag väntat länge och nära att ge upp
Kommer du som ett ljussken i mörkret och fångar min hand
Och viskar -Älskling kom med mig.
Och igen var det vi, gör mig hel och lycklig
:'(
Ett litet meddelande bara!
Hjälp med piercing
Ingen dans på rosor.
Orkar knappt mer
När jag en gång sa att jag skulle älska för alltid så menade jag det. Efter nästan 3 år älskar jag dig lika mycket, om inte mer som jag gjorde i början.
Jag kan inte rå för att ja gråter varje dag. Gråter mig till sömns. Jag saknar dig så. Snälla döda mig så jag slipper denna känsla.
Förlåt
Jag har förlåtit dig trots du har gjort så fel.
Jag har förlåtit dig trots att du sårat mig.
Du har förlåtit mig trots jag har gjort så fel.
Du har förlåtit mig trots att jag sårat dig.
Du ber mig om min förlåtels.
Jag ber dig om din förlåtelse.
Han böjer sig fram och smeker en tår från min kind
och säger,
Jag har gjort fel,
du har gjort fel,
jag har sårat dig,
du har sårat mig,
kan du förlåta mig?
Så förlåter jag dig.
säger han.
Jag torkar en tår från hans kind
och säger, det är okej, allt är bra nu.
Vi ler mot varann som om inget någonsin skilde oss åt.
I min tankar när jag är ensam spelas det upp gång på gång.
En verklighet, den sanna verkligheten.
Till Daniel
Hela tiden försöker man vara stark och glad men man orkar inte. Idag tog min ork slut. Den har blåst ur mig. Jag vill så gärna och så mycket. Jag har så mycket känslor inom mig just nu. Och det är just nu när allt blivit 1000 gånger jobbigare som man behöver den man älskar. Men då finns den inte där. När man behöver få ligga ihop krupen i din famn och bara få gråta så finns den inte där. Jag behöver dig.
Varje natt gråter jag mig tillsömns för att få komma in i drömmarnas värld där du också är. En liten glimt av hopp kommer till mig och för en stund får jag känna dina trygga varma famn. Men när jag vaknar är allt tomt, kallt och hoppet det försvann.
Daniel om du ser det här ber jag dig från djupet av mitt hjärta, tänk på alla de fina stunderna de gånger vi har skrattat ihop. Jag vill att du ska tänka igenom det här helt själv utan någon annans meningar. Om du väljer mig och Roxanna lovar jag att göra allt! Ge 210%! Om inte mer. Vet att jag inte får påverka Dig men jah måste få lätta på hjärtat.
Och du Bella gör inget bättre!!
Pain!!
En paus!!
1 helt år har jag väntat...
Jag är så trött på att folk ska uttnyttja mig. Bara ta ett exempel, imorgon är det ju Wheels and Wings här i Varberg. Och oturligt nog ska Daniel på Svensexa just på Wheels and Wings. Så jag är lämnad ensam och barnledig. Wheels and Wings är något jag sett fram emot i ett helt jävla (fucking) ÅR! Nej då ka jag inte gå för att vem är så jävla lost att dom går ensamma på Wheels and Wings där precis va fan kan hända? En ensam tjej ibland den enorma folksamlingen är inget som man rekomederar.
Och då sa min lillasyster att hon gärna följade med om ja kunde hämta henne, och visst det kunde jag, för jag måste eventuellt lämna Daniel i Kungsbacka imorgon. Men bara för att jag inte kan köra hem henne så vill hon inte med mig. Och ingen annan vill heller åka med mig. Så där står jag så sjukt jävla besviken och vill så gärna gå att ja funderar allvarligt att ta på mig en dräckt i järn och bunkra upp med 1 ton pepparspay i fickan. Enbart för att inte en ända vänlig liten själv vill gå med mig.
Vet ni hur mycket jag längtar tillbaka till Göteborg nu eller? Där fanns alla kompisarna och dem som mer än gärna ville göra en sådan sak för en för att dem tyckte det skulle bli kul att gå själva.
Det som irriterad med är att denna svensexa blev bestämt IGÅR!!! IGÅR!! Och karl-jävlarna kan inte ens planera en svensexa utan nej de fick min mamma och min moster göra och jag hjälpte till att komma på vad brudgummen skulle göra. Och jag vill så gärna se den ena grejjen han ska göra vid hamnkiosken imorgon vid 21.00..
Dessutom hade jag och Daniel planer inför imorgon kväll men de spolar han för att gå med på en svensexa som blev sent påkommen och faaaaaaaaaaaan!
Bara allmänt nere och ledsen på dem som kallade sig mina vänner!
Hata är dock ett starkt ord...
Men idag har jag av någon anledning kännt extra mycket hat mot vissa personer, även personer som jag älskar av hela mitt hjärta. Det är inte lätt att vara ödmjuk eller hur är det låten går?
Men samtidigt finns de människor som har funnits i mitt eller Daniels liv innan som jag inte riktigt förstår mig på. Dom vill träffas och reda ut deras/våra Problem eller vill försöka igen, se om det ska hålla m.m..
Och detta gör det inte lättare för mig att inte hata. Visst tar det en jävla massa energi att hata men vissa går det bara inte att gilla, eller tycka synd om..
Ja va ska man säga, ja förstår mig inte på dessa människor.
Inga namn eller personligheter nämnda, men fan va trött jag blir...
Du är saknad bara så du vet
Minns hur du pratar, hur du ropade på mig när jag gjort något jag inte fick.
Minns de få stunder som de bara var du och jag och vi pratade som om det vara fanns vi.
Men jag kan även minnas det hårda orden som fick mig att fälla tårar. Men tyst tyst så ingen kunde se eller höra!
Många gånger vill jag bara att allt ska va som förut. Men jag kan inte heller säga att jag ångrar några val i mitt liv. Utan har lärt mig att stå för det som jag gjort vare sig det är fel eller rätt!
Man lär sig av sina misstag.
Du ska veta att du är alltid i mina tankar och saknaden växer varje dag!
??
Får DU aldrig nog? Gång på gång gör du det.
Ska jag vara arg, ledsen, besviken, förtvivlad, förbannad? Jag vet inte, allt på en och samma gång. Det bli för mycket helt enkelt.
Saknar
Trots att vi ses varje dag SAKNAR JAG DIG!
I'll stand by you for now....
Har mått uruselt psykist. Har knappt haft lust att gå ur sängen, men halv 8 gick jag upp ialla fall för min älsakde dotters skull. Jag vet inte egentligen vart det kommer ifrån men har en aning om att det är allt som hänt nu det sista både med det ena och det andra, (vad tänker jag inte gå in på här, vill ni veta så fråga mig privat istället) och ja, det har väl blivit för mycket att tackla helt enkelt.
Sen att det är lite som det är i hemmet spelar väl en stor roll det med. Har fått så många oinbjudna och jobbiga tankar och jag vill ventilera mig med någon som verkligen förstår mig och inte försöker övertala mig att göra både de och det andra, utan bara låta mig prata, få gråta om jag behöver det. Någon som bara lyssnar och trötstar för en stund. Någon som känner mig för vem jag är.
Ibland undrar jag om det finns något slut på allt, allt jobbigt och det som man kämpar med att göra sig av med, men som blir kvar trots alla försök att få bort det.
Exempelvis, känslan av att känna sig värdelös, hopplös och hatad. Det är bara några av känslorna som jag känner just idag. Imorgon kanske jag känner helt tvärt om, men jag vet att de där andra känslorna jag känner idag kommer att komma tillbaka en annan dag även om allt känns bra imorgon.
Varför ska jag alltid behöva förlåta alla som sårat mig och de som sårar mig just nu? Det är ju mycket det som gör att jag mår som jag mår, jag förlåter och dom gör om de, sårar mig igen.
Jag vet inte vad jag ska göra, eller ta mig till..
Bara göra det som är fel och låtsas som om allt är bra eller göra det rätta och må lite värre för en stund för att må bra länge. Vill så gärna att allt ska vara bra *B* men frågan är om det kommer bli det...
Låt mig bara får vara den jag är
Nej de får man inte, visar man att man är svag så är man en dålig förälder.
Man måste väl för fan få "inte orka mer" för att komma tillbaka.
Man måste inte hela tiden bevisa att man är stark, att man orkar och ger inte upp.
Jag gör inte det längre. Jag orkar inte vara glad eller positiv, det är gnäll gap skrik hela dagarna, ingeting man gör är bra. Så just nu orkar jag helt enkelt inte vara en bra förälder. Så låt mig snälla snälla få vara för mig själv. Bli den braiga föräldern jag vill bli. Men jag måste få vara mig för mig själv för att hitta tillbaka till de.
Det är inte lätt alltid och det var ingen som påstod, och de viste jag. Men man måste väl ändå få bryta ihop för att bli stark igen.
Just nu känns det som att allt går emot och allt känns som en ända stor röra och jag vill inte alls vara med och spela längre. Jag vill får vara för mig själv en stund, lägga allt ansvar, alla måsten på någon annan en hel dag. Bara för att få göra någonting för mig själv.
Det känns som att jag har tappat bort mig, vem är jag vem var jag. Känns som att jag har så stor press på mig hela tiden. Ha det städat hemma, ha det diskat alltid, tvätta all tvätt, handla så vi har mat hemma, ta hand om hunden jag inte vill ha kvar, ta hand om barnet. Ha det alltid snyggt och rent inte den minsta lilla grejj får ligga iorodning det ser skräpigt ut.
HÅLL BARA KÄFTEN!!! LÅT MIG VA FÖR HELVETE. GÖR DET SJÄLV DÅ OM DU ÄR SÅ JÄVLA MYCKET BÄTTRE!!
och till er andra:
DET ÄR MITT HEM JAG GÖR SOM JAG VILL. DET ÄR VÅRAN HUND VI GÖR SOM VI GÖR, OCH LÄGG ER INTE I FÖR FAN. LÅT MIG FÅR HA DET STÖKIG OM JAG VILL DET BRY ER INTE!! TÅL NI INTE HUR MITT HEM SER UT KOM DÅ FÖR FAN INTE HIT!!
Du vet att du sårade..
Jag har förlåtit dig trots du har gjort så fel
jag har förlåtit dig trots att du sårat mig.
Du ber mig om min förlåtels.
Han böjer sig fram och smeker en tår från min kind
och säger,
Jag har gjort fel
jag har sårat dig,
kan du förlåta mig?
säger han. Jag torkar en tår från hans kind
och säger, det är okej, allt är bra nu.
Vi ler mot varann som om inget någonsin skilde oss åt.
I min tankar när jag är ensam spelas det upp gång på gång.
En verklighet, den sanna verkligheten.
Måste skriva av mig ibland
Satt och lyssna på en låt som berörde mig kändes som d va mina egna ord och tankar. Så ja kände att ja behövde skriva av mig lite.
Ibland måste man skriva av sig. Allt ja skriver är känslor från nu och förr.
Att bli sårad är inte lätt. Att sen försöka stå på egna ben och bygga upp allt igen, det är svårt. Alla tror att allt är så bra. Men det är få som vet min hemlighet.
Finns många gånger som jag känt mig trasig. Tänk att männiksor jag älskar har lärt mig hata.
Det finns så många gånger jag gråtit för ett helt liv.Så många gånger som jag vart ensam. Försöker så gott jag kan för att få ett sånt liv som jag levt.
Tänka alla gånger som kärlek till alla jag älskar har satt mig i skiten. Tänk alla nätter jag legat vaken och tänkt på allt som gått fel i mitt liv. Har tänkt på att allt jag gjort kunnat gå så fel.
Det här är ingen saga, det är min verklighet. Min sanning.
Ofta har jag gått och mått dåligt, har inte orkat göra något. Bara suttit och tittat. Tänk dig att gå och må dåligt och inte få den hjälp man behöver och vill.
Ofta har jag tänkt att mitt liv inte är värt att leva. Men nu finns det en anledning att leva. Och det är Daniel. Han lyser upp min dag när den är mörk och grå.
Det finns tillfällen som mitt liv har rasat. Då jag inte orkade ta mig upp igen. Men har efter ett tag fått en hjälpande hand, men när handen släpper trillar jag igen. Och får börja om.
Tänk alla vänner som vart vänner på låtsas. Sagt att dom ska hjälpa mig, sagt att dom ska älska mig. Men ingen har hållt vad dom sagt. Bara tagit det som vart mitt.
