Måndag 14/12 En omtumlande söndag har passerat
Ja då var den en ny vecka med nya möjligheter.
Denna helgen har faktiskt vart rätt lugn, inga åkanden hit och dit utan mest vart lugnt och skönt. Visserligen var vi hos Magda och Jörgen i lördags och firade att Jörgen hade fyllt år. Men de var rätt lugnt där med. Va inte nått värsta party utan mer att man satt där i soffan drack sin grogg/öl/kaffegök.. Eller om man nu inte drack något innehållande alkohol drack man ju annat. Men det var lugnt ändå.
Så igår låg jag i sängen nästan hela dagen, kunde inte röra mig. Men tog mig tappert upp och höll masken under tiden vi var hos Daniels föräldrar. Vi skulle hämta julgran så vi satt där och fikade och Daniel visade stolt upp korten på Junior. Sen när vi kom hem, ställde sig Daniel och laga lite mat och efter maten kände jag bra hur ont de gjorde precis under magen. Typ där som man har ont när man inte är gravid och har trevliga veckan, och har mensvärk. Det gjorde ju så förbannat ont. De va på håret att ja kom upp ur soffan. Och jag visste inte va det kunde vara. Bara grät för att de gjorde så ont och för att man var så orolig över att de hade hänt något med bebis. Självklart var Daniel orolig med. Men så ringde farmor mitt upp i allt detta och tyckte jag skulle åka till Akuten. Men va lite tveksam till det. Men bara 20 min senare rignde farfar och sa att han tyckte inte jag skulle vänta utan bara åka in.. Så jag väntade en stund, gick på toa och gjorde mig smått iordning. Och Daniel frågade om jag var klar att åka. Så vi fick snällt åka..
Det brukar ju vara ett helvete på Akuten men igår gick de fort, jätte fort. Vi var inne 21.11 och kom ut 22.57. Och då hade dom tagit tempen på mig, blodtryck, blodbrov, urinprov sen gjorde dom både Vaginalt ultraljud och vanligt då dom tittar utanpå magen. Och som vanligt så ville inte bebis vara still, rörde på sig och sparkade, kissade till och med. Liten livlig sak som lever där inne. Men h*n mådde bra och levde vilket var en stor lättnad och jag kunde varva ner och sluta oroa mig. Allt såg jätte bra ut och dom tittade så jag inte hade öppnat mig med för säkerhetens skull. Och jag hade ju självklart itne öppnat mig.. *tur det*
Så gårkvällen var omtumlande men slutade bra. *Lycka*
// Kim
Denna helgen har faktiskt vart rätt lugn, inga åkanden hit och dit utan mest vart lugnt och skönt. Visserligen var vi hos Magda och Jörgen i lördags och firade att Jörgen hade fyllt år. Men de var rätt lugnt där med. Va inte nått värsta party utan mer att man satt där i soffan drack sin grogg/öl/kaffegök.. Eller om man nu inte drack något innehållande alkohol drack man ju annat. Men det var lugnt ändå.
Så igår låg jag i sängen nästan hela dagen, kunde inte röra mig. Men tog mig tappert upp och höll masken under tiden vi var hos Daniels föräldrar. Vi skulle hämta julgran så vi satt där och fikade och Daniel visade stolt upp korten på Junior. Sen när vi kom hem, ställde sig Daniel och laga lite mat och efter maten kände jag bra hur ont de gjorde precis under magen. Typ där som man har ont när man inte är gravid och har trevliga veckan, och har mensvärk. Det gjorde ju så förbannat ont. De va på håret att ja kom upp ur soffan. Och jag visste inte va det kunde vara. Bara grät för att de gjorde så ont och för att man var så orolig över att de hade hänt något med bebis. Självklart var Daniel orolig med. Men så ringde farmor mitt upp i allt detta och tyckte jag skulle åka till Akuten. Men va lite tveksam till det. Men bara 20 min senare rignde farfar och sa att han tyckte inte jag skulle vänta utan bara åka in.. Så jag väntade en stund, gick på toa och gjorde mig smått iordning. Och Daniel frågade om jag var klar att åka. Så vi fick snällt åka..
Det brukar ju vara ett helvete på Akuten men igår gick de fort, jätte fort. Vi var inne 21.11 och kom ut 22.57. Och då hade dom tagit tempen på mig, blodtryck, blodbrov, urinprov sen gjorde dom både Vaginalt ultraljud och vanligt då dom tittar utanpå magen. Och som vanligt så ville inte bebis vara still, rörde på sig och sparkade, kissade till och med. Liten livlig sak som lever där inne. Men h*n mådde bra och levde vilket var en stor lättnad och jag kunde varva ner och sluta oroa mig. Allt såg jätte bra ut och dom tittade så jag inte hade öppnat mig med för säkerhetens skull. Och jag hade ju självklart itne öppnat mig.. *tur det*
Så gårkvällen var omtumlande men slutade bra. *Lycka*
// Kim
Kommentarer
Trackback
