Brev till dig i magen vecka 22(21+0)

Hej du lilla vem du än är. Nu har jag bärt på dig i ca 22 veckor och ska bära dig i ca 18 veckor till. Längtan efter dig är större än någon kan föreställa sig. Bara jag och din pappa vet hur mycket vi längtar efter att få ha dig i våra armar. Sen alla runt omkring oss, alla som står oss nära. Men det finns nog ingen som kan mäta sig med min längtan efter dig. Men det finns saker som skrämmer mig med. Allt är inte så underbart som alla tror.
Rädslan om att mista dig, eller att du ska tas i från mig. Eller att jag inte kommer få se dig växa upp tillsammans med din pappa vid min sida. Men samtidigt i denna rädsla ser jag mycket positivt i det hela. Trots att jag har jobbig foglossning och att jag har huvudvärk titt som tätt, så älskar jag dig. Finns dom som säger att man inte kan älska någon man inte träffat, men dom struntar jag i. För jag älskar dig väldigt mycket, fast att jag inte vet vem du är, eller vems näsa det är du har, eller om det är mitt taskiga morgonhumör du har. Vi, speciellt jag är så nyfiken på vem du är. Tanken om hur mycket jag kommer älska dig sen när du är här hos oss, det går inte förklara. Bara att jag vet att jag kommer älska dig vilkorslöst vad som än händer.

Det var inte många som trodde att din pappa skulle binda sig på detta sättet. Inte ha sambo, va förlovad eller vilja ha barn. Men det var mycket dom hade fel på. För det var bland det första han sa till mig. Att han hoppades att jag ville ha barn för det var en del av hans framtidsplan. 
Alla tyckte han var gift med hans jobb. Men jag kan ändå förstå honom på ett sätt att han var så mycket på jobbet, för han tycker om sitt jobb. Och det tycker jag är bra.
Men när jag först träffa din pappa så kunde jag inte heller tro att jag skulle stå här snart 1½ år senare och vänta hans barn. Inte heller att jag skulle älska honom som jag gör.

Jag hoppas att denna tid som är kvar kommer gå med rasande fart. För vissa dagar och nätter längtar jag nästan ihjäl mig efter dig. Men jag kan ju inte göra så mycket mer än att vänta tålmodigt.
Jag kommer bli knäpp av väntan om jag skulle gå över tiden. Men du kommer när du är redo att möta världen. Och den dagen du är redo att möta den, kommer jag ta emot dig med öppna armar och et varmt hjärta sprängfyllt med kärlek.
Att få se dig sova sött, att få smeka din lilla kind. Och känna hur din lilla hand tar ett hårt gräpp om mitt lillfinger.
Konstigt nog vill jag uppleva alla de sömnlösa nätterna då jag får gå och vagga dig i min famn och sjunga sånger för dig. Att få se dig i ögonen och verkligen inse att du är min.
Eller vara förtvilvad och livrädd att jag gör fel när jag inte kan få dig att sluta skrika. Då man försökt med allt och man inte vet varför du skriker. Vill känna på hur det är att höra din pappas djupa suck när det är hans tur att byta en otrevlig blöja. Det finns mycket som man vill uppleva och som man längtar till. 
Att få ha de fina stunderna med dig och din pappa, som en familj.

Din "mamma"