Jag orkar inte mer..
Nu säger jag upp mig!! Jag orkar inte mer. Va har jag gjort för fel för att förtjäna detta?
En hund som ALDRIG lyssnar på mig. En hund som börjat skita inne som aldrig gjort det innan. En hund som har börjat pissa inne mitt framför ögon på mig? En hund som hugger efter mig när jag säger till henne och fyar henne. Och allt detta händer BARA när Daniel inte är hemma. Jag bokstavligt talat sitter på golvet och gråter för att jag orkar inte mer.
Tårarna bara forsar ner för kinderna. Och säger jag något om det till Daniel får jag bara skäll för att jag "hatar hunden". Jag hatar inte henne, bara så grymt less på hur hon är mot mig. Eller säger jag att vi får hitta en annan lösning för hunden gillar inte mig eller att vi får lämna tillbaka henne så förra ägaren kan hitta någon annan som kan ta sig an henne, nej då är jag fum i huvudet och självisk och tänker bara på mig själv. Jag orkar helt enkelt inte, har sån stor lust att bara packa väskan och åka härifrån, för att jag inte orkar med. Känner mig som en 5-åring som inte får godisen hon/han vill ha i affären och bara storgråter.
Men det är inte meningen att jag ska känna mig så trängd av en hund? Jag är uppvuxen med hundar och VET hur man ska handskas med dom. Men när hunden visar så tydligt att hon inte gillar mig då finns det inget intresse från min sida att ens orka göra någonting åt hennes betende mot mig. Säger jag åt henne att det är fel eller bara pekar med fingret och säger fy dig så ska hon högga efter mig. Hon har högt mig en gång. Men det vågar jag inte berätta för Daniel. För han tror inte på mig:( Han älskar nog hunden mer än mig, för det känns som att han hellre har hunden kvar än mig.
En hund som ALDRIG lyssnar på mig. En hund som börjat skita inne som aldrig gjort det innan. En hund som har börjat pissa inne mitt framför ögon på mig? En hund som hugger efter mig när jag säger till henne och fyar henne. Och allt detta händer BARA när Daniel inte är hemma. Jag bokstavligt talat sitter på golvet och gråter för att jag orkar inte mer.
Tårarna bara forsar ner för kinderna. Och säger jag något om det till Daniel får jag bara skäll för att jag "hatar hunden". Jag hatar inte henne, bara så grymt less på hur hon är mot mig. Eller säger jag att vi får hitta en annan lösning för hunden gillar inte mig eller att vi får lämna tillbaka henne så förra ägaren kan hitta någon annan som kan ta sig an henne, nej då är jag fum i huvudet och självisk och tänker bara på mig själv. Jag orkar helt enkelt inte, har sån stor lust att bara packa väskan och åka härifrån, för att jag inte orkar med. Känner mig som en 5-åring som inte får godisen hon/han vill ha i affären och bara storgråter.
Men det är inte meningen att jag ska känna mig så trängd av en hund? Jag är uppvuxen med hundar och VET hur man ska handskas med dom. Men när hunden visar så tydligt att hon inte gillar mig då finns det inget intresse från min sida att ens orka göra någonting åt hennes betende mot mig. Säger jag åt henne att det är fel eller bara pekar med fingret och säger fy dig så ska hon högga efter mig. Hon har högt mig en gång. Men det vågar jag inte berätta för Daniel. För han tror inte på mig:( Han älskar nog hunden mer än mig, för det känns som att han hellre har hunden kvar än mig.
Kommentarer
jannike
Ursh vilken dum hund. ett argument du kan använda är att den kommer skada erat barn. För om hon är agressiv mot dej vet du aldrig vad hon kan göra med eran lille:S Och de får ju inte hända. Hoppas de löser sig. Kram
Trackback
